MFF-AIK: sthlmsversionen

Ny mållös match, taffligt nästan obefintligt anfallsspel, utspelade långa stunder och en 1-0 (1-0) förlust borta mot Malmö FF orsakat av ett misslyckat byte. Hur dåliga är egentligen ”nya” AIK?

(DN.Malmö)  Alex Miller såg bekymrad ut. Det gör AIK-tränaren visserligen nästan alltid men på presskonferensen efter förlusten mot serietvåan MFF var de ledsna blickarna och de många rynkorna ovanligt många.

–Det här var en läxa för mig. Vi, eller jag, kom hit för att vinna men det fungerande inte alls. Vi var passiva. Vi gick in i närkamperna som om vi förväntade oss kyssar men på bortaplan behöver man män, sa AIK-tränaren när han med sitt färgstarka skotska bildspråk beskrev de första 15 minuternas generande himmelsblå överlägsenhet.

Då var det bara ett lag på plan. MFF hade flera bra avslut, varav en nick i stolpen.  Det tog nästan åtta minuter innan AIK ens kontrollerade bollen på hemmalagets planhalva.

Efter 33:43  kom AIK:s första avslut.  Det blev fyra till slut. Man hade inte ett enda skott på mål under matchen och förlorade hörnstatistiken 13-0, bollinnehavet i procent: 64-36.

–Kanske behöver vi spelare med starkare mentalitet. Så till vida var detta en bra test vilka som är starka nog att spela på bortaplan. Kanske får jag ändra min filosofi vad gäller taktiken borta.

Ivan Turina och Walid Atta var med beröm godkända AIK-are. I övrigt såg det klent ut. Nygamle Robert Åhman Persson debuterade och stred tappert mot forna lagkamrater i en central mittfältsroll.

De tre lär definitivt vara med mot Rosenborg på onsdag. Liksom Daniel Tjernström och Kenny Pavey som båda började på bänken. Den senare tvingades dock in redan efter 39 minuter, på Adomir Catovic bekostnad.

–När man får en chans så måste man ta den. Man kan inte vara en snäll pojke bland män, kommenterade Miller bytet.

Lite drygt en minut senare, innan Pavey funnit sin position på högerkanten, tvingades istället Flávio helt oattackerad ta ner en hög boll där Pavey borde varit – vid sidlinjen i höjd med straffområdesgränsen. Nedtagningen såg allt annat än brasiliansk ut. Bollen studsade ifrån honom, mot målet, Jimmy Durmaz snappade upp den och slog ett flackt inlägg som Agon Mehmeti styrde in nära mål.

–En anfallare i en försvarsposition tänker ändå som en anfallsspelare, suckade Miller.

Det blev matchens enda mål och trots att hemmalaget charmade publiken i första halvlek var den andra inte lika imponerande. Visst vågade sig AIK lite högre upp på plan, visst backade MFF hem men med tanke på alla avslut borde MFF gjort fler mål.

I mångt och mycket såg det ut som förra säsongens MFF: mycket bollinnehav, många avslut, få mål. Ändå var MFF-tränaren Roland Nilsson nöjd och lycklig.

Han log, han skämtade och kände förmodligen en stor lättnad efter att ha bytt ut hela mittfältet, placerat landslagsspelaren och den proffsryktesomgärdade Guillermo Molins på bänken men ändå bärgat tre poäng

–Det var mycket fart och glädje idag, just det som vi pratat om i veckan. Och när mina killar är glada är de svårslagna, myste Nilsson.

Skillnaden mellan tränarfilosofin och bildspråk var omöjligt ännu större än de kvalitetsmässiga, ute på planen.