Olsen, Otto och Taha Ali, plus den nya taktiken

Det var inte vackert men effektivt. Malmö FF ställde mot Djurgården upp med samma lag som i förra matchen mot Gais hemma. Under Rydström skedde det en av 84 gånger. 

Vi fick se ett defensivt orienterat MFF där spelarna var mer klara över respektive roller. Tillåta inlägg men kompakta centralt. Pontus Jansson stoppade allt (inkl säsongen när korsbandet rök i sista övertidsminuten). Det övriga var plockebollar för den ”nytrygge” Olsen och eller block för Rösler och hans huvud.

Djurgården hade säkert 20 avslut, två av dem på mål varav ett var ett långskkott från 25 meter. Hien var så besviken att han efter slutsignalen attackerade Olsen. Asoro, lille tunne Asoro, följde upp och försökte vara både arg och aggressiv. Efter matchen. Allt det de båda saknade under de 48 + 61 minuterna långa halvlekarna.  

MFF gjorde mål på hörna. Busanello var sällan över mittlinjen och Botheim fick som targetspelare syna gräset säkert tio gånger. 

Djurgårdens långsamma mittbackar stoppade alla omställningar genom att ta livtag ibland dra ned honom men oftast bara se till att han tappade balansen och föll. Om allsvenska domare tycker det är OK så blir Djurgården verkligen bra i år. Ifall domarna tillåter omställningar kommer Djurgården inte längre våga stå så oerhört högt som de gör med hela laget. 

De hade tur mot Gais, borde vunnit större mot Kalmar som i sin tur borde fått en poäng och så nu förlust hemma i prestigemötet. Djurgården är trubbiga mot låga försvar och långsamma centralt defensivt. Rinne är fantastisk!

Den stora förändringen i MFF är fyra. 

Rosengrens comeback. En gigant. Överallt och så slår han alla de där crosspassningarna. MFF byter kant väldigt ofta så att Taha Ali och Sjöstrand får både ytor och chans att utmana en mot en. 

Ali har dessutom börjat dribbla in i planen. Alla motståndare räknar med att han ska dra sig ned mot kortsidan, slå inlägg från höger eller dribbla från vänsterkanten. Nu utnyttjar han de enorma ytorna centralt och ingen i allsvenskan kan springa och dribbla i den hastigheten. Hans små riktningsförändringar blir så mycket effektiva när han kan gå både vänster och höger mot motståndare som står på hälarna eller inte hinner med. 

Äntligen får TA visa sin talang. Fast det ställer högre krav på både passningskvalité och avslut. 

Haksabanovich såg ut att trivas mot Djurgården, Theodor Lundbergh kämpade, var nyttig men spelade i skuggan. Unga spelar har djupa formdippar för annars är hans agerande och talang och självförtroende de stora förändringarna under MIR. 

Botheims boxspel har varit en besvikelse, hittills. Hoppa Gudjohnsen får chansen i nästa match mot Sirius hemma kan göra några mål och starta mot AIK borta om en vecka.  Djurgården borta var en tiopoängsmatch. De två följande är båda sexpoängsmatcher eftersom de kommer konkurrera på övre halvan men en poängförlust inte är lika mentalt svårarbetad.

Pontus Janssons dystra skada ger möjlighet för Rösler, Djuric och Kurtulus att utvecklas och visa att de är värda alla pengarna.