Nanne och Rydströms sista säsong?

Kalmar är definitivt över krönet. Inte så mycket på grund av den den usla allsvenska poängskörden som orsakerna till den. Jag såg endast slutet och ett sammandrag av Kalmar-Åtvidaberg men just där framgick ändå väldigt tydligt vilka svagheter de båda storheterna i allsvensk fotboll har.

Rydström trampade vatten. Han orkade eller kunde inte springa och uppträdde med bollen så som han var hotad, vilket han sällan var. Eller var hans plan så dålig, eller de taighta byxorna så taighta att hans teknik tvingades se så omständlig utsom den gjorde?

Rydström borde bytts ut men kanske var han kvar för att han vanligtvis slår bra hörnor?

Lagkaptenens sista tia var bara en av de misstag Nanne gjorde i går och som han gjort hela säsongen. När Kalmar var som bäste hade man en stabil mittback i ”Bagarn” och två brassar omgivna att en massa allsvenska grovarbetare. Det gav stabilitet och struktur. I dag har Kalmar ett av seriens absolut sämsta mittbackspar, oavsett vilka av de fyra, fem alternativen som spelar. Det enda de är bra på är att nicka under bollar och rensa vilket innebär att Kalmar är som bäst när de möter lag som för matcherna åt dem. När de tvingas göra samma sak blir bristerna i organisationen uppenbara.

Fem offensiva brassar? Allvarligt talat, inte ens brasilianska topplag har det. Desorganisationen var uppenbar på Fredrikskans i går. Alla ville avgöra själv, ingen ville nicka, om de kunde undvika det. Och bakom dem joggade Rydström omkring i ett vakum, logistiskt och lungkapacitetsmässigt.

Till skillnad från de flesta konkurrenter kan inte Kalmar heller skylla på skador och avstängningar. Kanske har det här på många sätt spännande och framgångsrika kapitlet i allsvensk fotboll passerat Bäst –före –datum? Det är kanske dags att finna en ny, ung tränare, låta Rydström koncentrera sig på litteraturen och tona ner samban. För Kalmar har flera duktiga, lovande spelare. De syns bara inte där på bänken och på läktaren.