Hotbilden förstärks

Det finns en naturligt skepsis mot det goda och modesta, mot den försynta högerbacksterrorn; alla dessa jävla välartade karriärsugna vicekaptener som gör karriär i min Malmeitiska fotbollsvärld.

Det var ofta killarna som ställde sig in hos tränaren, som inte var tillräckligt tekniska för mitten och alltför veka för en stopperroll; de mediokra, aldrig sjukskrivna, välanpassade, allmänna ungmoderater med begränsat bollsinne. Högerbackar är lite som min kompis dvärgschnauzern Floyd – breddar naturligt, gör sitt jobb, drar aldrig i kopplet!

Sedan Rolle Nilsson hoppade av sin cameo som högerback-till-förfogande och började fokusera på det han var avlönad för har MFF gått bättre. Egentligen skulle han inte haft hjälp av en katalan utan av Roland Andersson, högerbacken som förde ner MFF i Superettan. De är bollförvaltare, bredsidesbekännare.

Och så nu nye sportchefen i MFF, efter högerbacken Hasse Borg: Per Ågren – inte enbart min gamle människobästis Uffe Nelsons efterträdare som högerback i HIF utan även jurist. Det vore säkert ett utomordentligt val om det inte vore för att hans suspekta förflutna på yttersta högerkanten. Det blir helt enkelt alltför högerbacksorienterat, en slags modest offensiv, välkammad nepotism, om ni nu händelsevis skulle förstå vad jag menar.

För att förtydliga kan man jämföra ytterbackar: Eric Salomonsson vs ”Texas” Johansson i HBK. Markus Holgersson vs Erik Edman i HIF, Ulrich Vinzents vs Ricardinho, Mikael Lustig vs Behrang Safari, Viv Anderson vs Stuart Pearce, Paul Madeley vs Terry Cooper, Michael Salgado vs Roberto Carlos, Berti Vogts vs Hans Peter Brieghel, Panucci vs Maldini e t c Med andra ord folk som helt seriöst skulle kunna tänka sig att rösta i kyrkofullmäktige men ändå aldrig gör det.

Som Rilke skrev, en avde få bra sakerna han skrev överhuvudtaget: ”Det vackra är det förfärligas början”.

/Magnus Sjöholm, vänsterback