Man U-Arsenal: Det är faktiskt lite synd om Arsenal och varför Man U inte lyckas i CL

Här är laget som aldrig blir valt först, som aldrig får flickan och som försöker så hårt att det befordras. Arsenal vill så desperat gärna vara EPL:s svar på Barça och så misslyckas det hela tiden.

Annars är alla pusselbitarna på plats som Andra klassens FCB: den halvsvaga målvakten, de genialiska ytterbackarna men mindre bra mittbackarna och ett anfall utan fysik – ifall man nu inte räknar in Bendtner vilket man kanske ska undvika att göra – för allas skull.

Arsenal spelade ruskigt offensivt borta mot Man U. och straffades ganska lätt. Jag skulle t  o m kunna påstå att det blev som jag skrev: att Vidic fällde avgörandet och Ajavin startade och skulle axla Fabregas roll. Förstår inte hur arsenalexperterna kunde missa Wengers behov av Ajavin – den överviktige Xavi.

Sedan kanske något hände sista halvtimmen – jag slutade titta efter 2-0 eftersom det föreföll avgjort.

Wenger kommer aldrig vinna något så här. Hade han fått lite mer pengar att köpa två,tre bra spelare för så hade han kunnat vinna allt men just nu är han och hans lag, för typ sjunde säsongen i rad, en also-run!

Man U. kommer vinna ligan men är alltför långsamma för CL-trofén. Med långsamma menar jag centrallinjen: mittbackarna, Scoles, Carrick, Rooney. Att resten är vindsnabba små hel- och halvportugiser spelar mindre roll när ultrarapidsengelsmännen inte har bollen och deras långsamhet grymt exponeras.

About this entry

You’re currently reading “Man U-Arsenal: Det är faktiskt lite synd om Arsenal och varför Man U inte lyckas i CL,” an entry on Maxtiotår

Publicerad:
mars 13, 2011 / 12:16
Kategori:
Brittisk fotboll, Förluster
Etiketter: