Inför allsvenskan: Göteborg

2009 spelade IFK Göteborg bitvis rolig, underhållande fotboll med en extremt hög press och många löpningar. Det räckte nästan – hösten och alla skador var hård mot Blåvitt, speciellt när Hysén försvann fanns ingen annan naturlig målskytt av klass.

2010 ville man samma sak, tappade självförtroendet och spelade en hel säsong på 85 procent av sitt max. Sjua blev man.

2011 har man åtta unga spelare som kan få sitt genombrott men som också kan stå stilla i utvecklingen.

Sana, Jacob Johansson, Dyrestam, Sandberg, Pär och Sebastian Eriksson, Söder och Bärkeroth.

Om fyra av de åtta tar nästa steg är IFK en guldkandidat. Annars blir det brons som bäst.

Mest intressant är Tobias Sana med en av seriens bästa passningsfötter – men platsar han i IFK och Olssons taktik med långa bollar på Hysén?

Viktigast är målvakten Magnus Sandberg. Han gjorde en del rookiemisstag i fjor men visade också talang. Hur stor ska jag låta vara osagt men det såg inte ut vara i riktigt samma klass som Noring och Nordfeldt.

Minst känd är Jacob Johansson och han lär inte klara konkurrensen med Andreas Drugge men förutom Sana såg han ut att ha största potentialen. Jo, Drugge – en spelare med stor potential som äntligen får chansen. De flesta förstod inte hur viktig han och Magnus Andersson var för TFF.

IFK har dessutom något så ovanligt i allsvenska toppsammanhang som en backlinje i fotbollsmedelåldern 24-28. Alla konkurrenternas består av yngre och äldre. Å andra sidan är IFK backskador / korsband och mentalt) värt ett eget kapitel.

Förutom alla unga spelare så kommer IFK:s problem vara hur man håller de sex mittfältare och sex anfallare som alla är värda  speltid på gott humör när några av dem aldrig får spela.