Jeff, en liten kärleksförklaring

En av allsvenskans bästa och mest underhållande i år är Jeffery Aubynn. Fantastisk bollkontroll, utmärkt passningsfot och fortfarande, vid säkert 33 års ålder, explosiv på ett för de allsvenska motståndarna lite genant sätt.

Fast det antyder också vilken oerhörd talang han var en gång i tiden. Hade han fått rätt tränare tidigt i sin karriär och själv förstått att marginaliserad vänsterytter inte var hans plats – då hade han tillbringat ett decennium i CL-klubbar. Då hade Bayern aldrig behövt leta efter och slutligen köpa Arijen Robben.

Jeff är en gigant med boll. Och håller inte Division 1 klass utan den. Det är som om han fortfarande inte kan förmå hjärnan att tänka defensivt. Som om ett fotbollssinne är så välutvecklat att det handikappar ett annat.

Jo han springer pliktskyldigt ner i försvaret men där blir han varje gång bolltittare. Det är som om han vill undvika alla närkamper och trånga, oglamorösa situationer. SåMFF är fortfarande ett mycket bättre och mer balanserat lag med Ivo istället för Jeff i rollen som defensiv innermittfältare.

Det var en situation i andra halvlek mot Djurgården som var nästan parodisk. Jeff hoppades att Ricardinho eller Daniel Andersson skulle ta bollen i eget straffområde trots att han själv låg närmast. Då tog Daniel Andersson några steg mot bollen och då gjorde Jeff likadant varvid Daniel trodde Jeff verkligen ville ha bollen men Jeff tvärstannade i samma ögonblick som Daniel. Så tillslut tog en Djurgårdare bollen istället.

Tänk vilken spelare Jeff hade blivit om han redan för 10-15 år sedan förstått att man måste försöka upprätthålla illusionen av att fotboll även spelas utan boll. Då hade hans karriär fortsatt genom en anan dörr där i Bayern München 1995. Tänk om Rolle Nilsson istället för att låta honom gå och hänga läpp utan boll på vänsterkanten hade släppt fram Hamad tidigare där  och låtit denne underbare konstruktive spelare fått vara innermittfältare istället för Rick Kruys, Miljan, RÅP?

Det första man såg var mot Åtvidaberg borta i höstas. Felprocenten var astronomisk men den utmärkta passningsfoten och offensiva speluppfattningen var där.

Så man kan ge Rolle cred. för att han nu efter tre sorliga säsonger släpper fram Jeff i hans naturliga roll men man kan ge tränaren ännu mer ris för att det just dröjde så länge.

Nu väntar vi bara på att han ska beröra bollen även med högerfoten och  slutligen få det där kontraktet med Bayern – det känns troligare att han får kontraktet än att han använder högern.Men gör han det, i det ögonblicket är Guldbollen nära…