Fallet Dusan Melichárek

Eftersom jag är av den bestämda uppfattningen att målvakten är lagets viktigaste spelare måste jag skriva något speciellt om Dusan. Målvakten som det råder väldigt delade uppfattningar om.

Jag har numera, efter matchen mot Kalmar, viss förståelse över att några MFF-are tycker han är väldigt bra, att journalister som Max Wiman kan skriva att han kan komma att utmana Johan Dahlin om platsen som förstamålvakt ( det var före kalmarmatchen).

Mot Kalmar gjorde han två klassräddningar på avslut snett från höger. Han t o m klistrade ett av frilägena och han gjorde det med sådan accuratess att jag försökte se om han helt enkelt chansade att gå till vänster – ifall han är en vänstermålvakt.

I går mot Gefle gjorde han också en räddning som inte någon i världen gjort bättre. Därmed inte sagt att många kan göra den men det var en fullkomlig parad – går inte att göra bättre. Det sensationella är att Dusan, hela Dusan är där. I går var han nere med både armar och ben – till vänster. Så som han alltid går till vänster, det långa hörnet när skyttarna kommer in från höger.

Det är som han chansar men i går var det under alla omständigheter helt rätt eftersom Hellström inte gjort ett enda mål på typ 40 allsvenska matcher och därför troligtvis alltid väljer det långa hörnet, den enklaste lösningen.

Dusan Melichárek är väldigt bra på en mot en situationer längs marken. Så länge det kommer ett lågt avslut. Detta är något alla nu vet – alltså lär det komma hårda, skott, chippar och försök till rundningar i fortsättningen.

Dusan stora tekniska svaghet är höjdspelet – vilket är märkligt att påstå om en målvakt som är 195 cm. Det har dock alltid varit så. Jag kom ihåg Dusan från Mjällbytiden då han var en mycket vig och duktig linjemålvakt men inte dominerade luften så som han borde.

I match efter match med MFF upprepas detta mönster. Ibland med insläppta mål som konsekvens som bland annat mot Elfsborg. Senast hade Kalmar hade flera farliga avslut på nick. Gefle borde naturligtvis gjort ett mål på nick och hade dessutom två långa inlägg till ensamma forwards fyra, fem meter från mål. Att ett av dessa blev avblåst för offside spelar mindre roll; Dusan borde varit där men valde att stå kvar på mållinjen.

Att stå kvar på den mållinje han inte ens borde stå på. Vid långa inlägg mot ett nästan tomt straffområde måste målvakten ha en position cirka 2-3 meter ut från mållinjen – före inlägget. Det innebär att han dominerar en mycket större del av straffområdet bara genom att vara i närheten. Inläggen kommer då sällan för de är ”plockebollar”. Det är annorlunda när det är fullt av spelare i straffområdet  men i de situationer vi nu pratar om har det varit väldigt få spelare – ofta bara en motståndare och Daniel Andersson.

Gais är inget lag med långa, nickstarka offensiva spelare men det finns många andra lag som kommer försöka utnyttja hans ”aviata” tveksamhet.

Varför Dusan inte vill dominera beror enbart, och det vågar jag påstå, på att han är rädd. Vad som ligger bakom rädslan vet jag inte men det är uppenbart att en kille som är 195 cm och dessutom vig inte borde ha några problem med det här – det borde vara hans favoritsysselsättning. Det är här han borde hämta sitt självförtroende – istället är det hans akilleshäl!

Detta är även tydligt när det är trafik framför honom. Han vågar inte ta för sig och de gånger han ger sig ut, måste ge sig ut och boxa, är det tafflig och med dålig teknik, både vad gäller upphopp och själva boxningen. Vi pratar om fem, sex meterfösningar. Fösningar som nästan alltid ger en farlig andrabollssituation eftersom nästan alla försvarare måste vända sig om ifall de ska rensa bort bollen vilket tar extra tid.

Varför är då Dusan, efter så många år i MFF, fortfarande så pass debil i luften?

En förklaring är dåligt självförtroende. Han verkar uppträda och kommunicera som ett barn: med högstämda ,starka känsloyttringar oavsett om det är till publiken eller journalisterna. Han har svårt att hantera sina känslor och då är man heller ingen tuff, stabil andremålvakt som jämt behöver konstatera att man inte är tillräckligt bra. Dusan tittar på sig i spegeln lite väl ofta för att vara målvakt.

En annan förklaring är Fedel. Jag begär inte att Jonnie ska göra en psykiskt stark idrottsfantom av Dusan, det är inte Jonnies roll, men han borde ha lärt honom tillräckligt om vikten av att dominera luftrummet. Varför han inte gjort det kan jag enbart spekulera i: det kan ha att göra med att Jonnie inte kan det eftersom han själv var en typisk linjemålvakt. Det kan ha at göra med att Jonnie helt enkelt är en dålig målvaktstränare.

Samtidigt hade Dahlin dessa problem initialt i MFF men det löstes nästan över en natt – fast det tog 10 månader som MFF-are och träningar med Jonnie för natten att komma.

En sak är säker. Ifall MFF anställt Malmös, i mitt tycke, bäste målvaktstränare, Janne Möller, hade Dusan inte haft sådana stora problem i luftrummet. Och då hade han också haft bättre självförtroende och varit en bättre målvakt.

Med andra ord kommer MFF tappa poäng i allsvenskan och kanske släppa in billiga mål i CL på grund av Dusans dåliga självförtroende.

Det bästa för båda parter är att MFF dels köper en målvakt som verkligen kan konkurrera med Dahlin, om dennes problem fortsätter, dels låter Dusan finna någon slags frid och självförtroende i en klubb där han är ohotad förstamålvakt. Om detta ska göras förste augusti eller förste januari beror enbart på Johan Dahlins rygg och mage – det är en fråga om ”magkänsla”!