Tack MFF

Det är en jävla skillnad på att bli fyra och femma eller sexa. Fyra är brons, i alla fall var det så förr. Fyra var OK, lägre placeringar var värdelösa och den känslan har jag fortfarande.

Därför satt jag och var skitsur på MFF i 85 minuter, typ. Sedan gjorde Alvbåge två tavlor i sin sista match och MFF vann. Tack också Strömbergsson för utvisningen. Sånt värmer.

Annars tycker jag det var en match som väl åskådliggjorde MFF:s dilemma och lycka: spelarna utan kontrakt eller de man kan bryta. De räcker inte.

Aubynn är väldigt tveksam men samtidigt rutinerad.

Miljan är som jag skrev klumpig, otajmad och långsam.

Yago, hej och tack för nickmålen mot Häcken förra året.

Dejan (se separat text).

Wilton. Har ett år kvar och det känns som om han gör som Zlatan gjorde i Barça sista delen av säsongen; är så dålig som möjlig utan att bli petad. Det finns ingen i svensk fotbollshistoria som skjutit så många och så dåliga skott som Wilton. Och ofta i helt lägen.

Mot Örebro, när motståndarna var nere på nio man tack vare en utvisning och en skada så spelade MFF runt bollen och flyttade fram för att få ett kvalitetsavslut. Vad gör Wilton? Jo så fort han får bollen snett från och på 35 meter håll tar han et skott som lika lite det träffade mål som de 5,6 andra skotten. Låt Wilton få åka hem nu!

Halsti gör saker som en mittback absolut inte får göra. Och inte i den åldern med den erfarenheten. Vissa saker gör han bra men en mitttback kan inte ha en sådan felmarginal.

Resten är jag ganska nöjd med. För en sista omgång i allsvenskan. Och man blev fyra. Jag har ingen statistik men fyra året  efer att ha vunnit allsvenskan är nog bättre än de flesta andra lag mäktat med.

Fast det är förstås bättre att komma först…   … varje säsong.