Ledarrollen i allsvensk fotboll 2.0

Förr var äldst lagkapten. Det betydde ungefär att man fick hälsa på domaren och ha tur med slantsingling. Ja, och att gå ut först i ledet av spelare – varför gör fotbollen fortfarande det? Det har lite av militarism och parader över sig, svårt att överföra till sport!

I dag har vi på amerikanskt manér importerat ledare, i den uppdaterade rollen som lagkaptener. Pär Hansson är lagkapten. Jiloan Hamad är inte enbart lagkapten för att han spelat längst i klubben. Det senaste är Jakob Lindström, Örgryte som 19 år gammal ledde ÖIS till cupseminifinal.

I dag är lagkaptenen också en talesperson, ett ansikte utåt. En slags klubbens spelande vd.  Gillar sånt, när det är person och inte ålder, genus, lön som avgör vem som är mest duglig.

En klubb som gjort tvärtom är Mjällby. Mattias Asper, inte överdrivet pratsam och social, är lagkapten. Han har dessutom så mycket segervilja att han kan vara direkt vresig vid förluster, och det lär bli en del i år. När TT intervjuade efter Norrköpingsmatchen intervjuade de Marcus Ekenberg och inte Asper. Eller ”tränar-målvakten” Anders Torstensson. En tillfällighet?

Och i Djurgården har Erton Fejzullahu blivit lagkapten. Jag förmodar det är av exakt samma anledning som Martin Dahlin och Jonas Thern som mycket unga blev lagkaptener i Malmö FF – som lagkapten kan du inte utmana domaren på samma sätt med efterslängar och ovårdat språk. Dessutom har du faktiskt rätt att konversera honom på ett helt annat sätt än de bindellösa.