Hybris och girighet bakom lottningen

I går hörde jag alla säga samma sak – det är tråkig att det lottas men det är det mest rättvisa och det blir bättre nästa gång med 16 lag.

Jag tror inte alls det blir bättre nästa gång – förutom det att man undviker det pinsamma i att lotta.

Problemet är att damfotbollseuropa har inte 12 bra lag. Man har 8. Men ifall man höll fast vi kvalité och inte mångfald hade det blivit färre matcher, färre pengar men mer kvalité och ingen lottning. Eller så hade man delat in lagen i fyra 3-lagsgrupper och sedan spelat två kvartfinalserier där ettorna möttes i finalen, två om brons e t c. Det hade också blivit sex matcher!

Så jag har faktiskt inte så stor förståelse för den lösning damfotbollspamparna valde.

Och jag tvivlar på att Europa har 16 bra lag om fyra år. Då har man kanske 12 och så fyra lag som är där för att se och lära. För egentligen – vad hade Finland här att göra? Och Ryssland?