Juve – förebilden

Italienska landslag startar alltid turneringar på gränsen till uselt. Överlever de blir de allt starkare. Just i CL-finalens Berlin besegrade Italien favoriterna Frankrike för nio år sedan. I Madrid vann Italien den VM-finalen mot ett nästan lika cyniskt spelande Tyskland. I EM 2012 var man dock chanslösa mot Spanien efter en tidig utvisning men man gjorde det med ungefär samma taktik varje gång: först och främst lågt, på gränsen till brutalt försvarsspel och snabba omställningar. Plus en stark centrallinje.

Centrallinjen är också hemligheten med Allegris Juve: men har två traditionella ytterbackar men resten av laget är ”centralspelare” som kontrollerar mitten av planen, där målen ligger (fotbollsbegreppet ”mitt” är lite förvillande eftersom det i backlinjen handlar om placeringen i förhållande till målen men på mittfältet placeringen mellan de två andra lagdelarna).

Oavsett om man spelar 4-5-1, 4-2-3-1 eller 4-1-3-2, så kontrollerar man mitten. Idén för ögonblicket utvisas av ytterbackarnas utgångsposition. De har en tom korridorer men vid lågt försvar lämnar de aldrig offsidelinjen för utflykter. Och framförallt håller Juventus alltid ihop laget, de hatar ytorna mellan lagdelarna eftersom de har en del så långsamma spelare som varken vill eller kan ligga och tugga eller löpa upp och ned. Ytorna mot Juventus finns alltid på kanterna!    Kompakta brukar TV-kommentatorerna använda som metafor men jag tycker de är mer centrerade än kompakta. 

Så centrallinjen samt mittfältarnas intelligens och attityd är avgörande för Juventus, laget som kom tvåa i sin CL-grupp och kunde ha blivit utslagna av Olympiakos vann en märklig match i Malmö…