Färger och förnedring

Vita Sevilla gör en slät första halvlek men Sergi Ramos i det för dagen mörkblåa Madrid skadar axeln då han gör mål på en bicycleta. Han landar precis så man kan föreställa sig att en mittback ska landa efter en spark med så hög svårighetsgrad. Han kommer inte ut efter pausen och med sevillasonen borta i andra krossar hemmalaget Madrid. En underbar upplevelse att få se Madrid så förnedrade och en teaser inför El Clásico om drygt två veckor.

En anledning till att jag hellre såg Sirius i allsvenskan är Falkenberg är att jag har svårt för gula tröjor. Det kan låta märkligt att en spelande förbundskapten säger så men det är Ok med blå byxor till. Och själv bör jag alltid Jasjinblått, det vill säga blått på gränsen till svart i landslagsmålet. Gult är ingen fotbollsfärg vilket Sirius Interliknande tröjor är. Även Derby, Linköpingslaget, hade sådana tröjor.  Det är kraftfulla, hårda färger som jag förknippar med utespelarfotboll.

För snart två år sedan skrev jag om gula Mjällbys alla felval – speciellt när det gällde att avskeda sportchefer och anställa tränare. Jag tippade dem sist i allsvenskan men jag tippade inte dem sist i årets Superetta. Det är dock en logisk och rättvis utveckling för en klubb där en eller ett par personer fick alltför mycket att säga till om i frågor de var dåligt insatta i. Och då går det så här. Patrik Lundberg lär ha gått i ett halvårs långt ide – förmodligen bara för att slippa ”smäleken”.  Rött och blått är mycket vackrare färger!

Numera har jag ett par väldigt lätta, vita Puma-skor med blåa sulor och blå tunga som målvakt, men Sammy Lee, i Liverpool gillar inte det. I den danske målvakten Martin Hansens självbiografi ( ”Inside Liverpool”) berättar han om hur det är att vara nyss fyllda 18, lärling i klubben och fem minuter från sin allra första träning med reservlaget. Det var försäsong, alla var förväntansfulla och Martin hade på sig sina nya vita fotbollskängor. In kommer lille, ettrige, terrierliknande rödhårige före detta träsktacklaren från 80-talets ligalervällingar. Han upptäcker direkt Martins skor, stirrar vilt några sekunder som om världen håller på att rämna och skriker sedan: ”du skall ALDRIG komma tillbaka hit med vita skor igen”.

Och följde upp de med:

”Ifall du inte kastar dem åt helvete kommer du aldrig spela för Liverpool igen”.

Never beat a first impression…

Det kommande året, trots att Martin direkt skaffade ett par svarta kängor och oavsett sammanhang,  sa reservlagsmanager Sammy Lee aldrig något annat till Martin än ”fucking hate you” alternativt ”fucking goalies”.

3 svar till ”Färger och förnedring”

  1. Underbart! Fotboll skall spelas med svarta skor och inget annat

    1. Profilbild för maxtiotar
      maxtiotar

      Nja, det ska väl vara höga, bruna kängor i ganska tjockt, styvt läder, med trädubbar. Allt annat är bara flärd och fashion!

    2. Profilbild för maxtiotar
      maxtiotar

      I den nya boken om ”kaptenerna” berättar Staffan Tapper att han och några andra spelare fick ett reklamkontrakt med Quick. De fick dock inga pengar för att spela i de ”svenska” skorna men väl ”fina mockakläder både till mig och min fru Karin. Quick lanserade skor i glada färger:; rött och grönt (de fanns också i blått och en gul variant som mittbacken Björn Nordquist använde, min passus). Men där gick gräsen för mig. Jag vägrade att spela i annat än svart-vita fotbollsskor”, berättar Staffan och avslutar med att likna dagens spelare som direkt plockade ur en Pride-festival.

Lämna ett svar

Upptäck mer från Maxtiotår

Prenumerera nu för att fortsätta läsa och få tillgång till hela arkivet.

Fortsätt läsa