Färger och förnedring

Vita Sevilla gör en slät första halvlek men Sergi Ramos i det för dagen mörkblåa Madrid skadar axeln då han gör mål på en bicycleta. Han landar precis så man kan föreställa sig att en mittback ska landa efter en spark med så hög svårighetsgrad. Han kommer inte ut efter pausen och med sevillasonen borta i andra krossar hemmalaget Madrid. En underbar upplevelse att få se Madrid så förnedrade och en teaser inför El Clásico om drygt två veckor.

En anledning till att jag hellre såg Sirius i allsvenskan är Falkenberg är att jag har svårt för gula tröjor. Det kan låta märkligt att en spelande förbundskapten säger så men det är Ok med blå byxor till. Och själv bör jag alltid Jasjinblått, det vill säga blått på gränsen till svart i landslagsmålet. Gult är ingen fotbollsfärg vilket Sirius Interliknande tröjor är. Även Derby, Linköpingslaget, hade sådana tröjor.  Det är kraftfulla, hårda färger som jag förknippar med utespelarfotboll.

För snart två år sedan skrev jag om gula Mjällbys alla felval – speciellt när det gällde att avskeda sportchefer och anställa tränare. Jag tippade dem sist i allsvenskan men jag tippade inte dem sist i årets Superetta. Det är dock en logisk och rättvis utveckling för en klubb där en eller ett par personer fick alltför mycket att säga till om i frågor de var dåligt insatta i. Och då går det så här. Patrik Lundberg lär ha gått i ett halvårs långt ide – förmodligen bara för att slippa ”smäleken”.  Rött och blått är mycket vackrare färger!

Numera har jag ett par väldigt lätta, vita Puma-skor med blåa sulor och blå tunga som målvakt, men Sammy Lee, i Liverpool gillar inte det. I den danske målvakten Martin Hansens självbiografi ( ”Inside Liverpool”) berättar han om hur det är att vara nyss fyllda 18, lärling i klubben och fem minuter från sin allra första träning med reservlaget. Det var försäsong, alla var förväntansfulla och Martin hade på sig sina nya vita fotbollskängor. In kommer lille, ettrige, terrierliknande rödhårige före detta träsktacklaren från 80-talets ligalervällingar. Han upptäcker direkt Martins skor, stirrar vilt några sekunder som om världen håller på att rämna och skriker sedan: ”du skall ALDRIG komma tillbaka hit med vita skor igen”.

Och följde upp de med:

”Ifall du inte kastar dem åt helvete kommer du aldrig spela för Liverpool igen”.

Never beat a first impression…

Det kommande året, trots att Martin direkt skaffade ett par svarta kängor och oavsett sammanhang,  sa reservlagsmanager Sammy Lee aldrig något annat till Martin än ”fucking hate you” alternativt ”fucking goalies”.