Elitpensionärerna

Träning, kost och sömn – den heliga treenigheten skapar underverk. Den får gamla gubbar att återuppstå i världens mest krävande lagidrott. Nja, undantaget som bekräftar regeln är min högst tillfälliga sistaplats i Swedish Crossover, NBA-Fantasyligan…

Tänker på ålder när jag ser hur Vince Carter krossar Cleveland Cavaliers i Sacramento Kings purpurfärgade uniform. Vince var dunkchampion i början på 2000-talet. I natt gjorde han 25 pinnar på grymt skytt men spelade även bra, intensivt, klokt försvar. Han har självfallet tappat explosiviteten men kan fortfarande dunka om det behövs och hans spelintelligens och förmåga att läsa spelet gör att han lätt försvarar även sina minuter. Vince fyller 41 år om några veckor och gör sin 22:a säsong. För några matcher sedan var han avstängd – då var han med och kommenterade sina lagkamrater i tv-sändningen: klok, rolig och väldigt välartikulerad. Förmodligen har han inte blivit coach för att han liksom de andra älskar att spela basket alldeles för mycket. För just coacher i NBA ser man ofta halta omkring: halta, lytta med höfter från en annan planet. Ett par av dem är yngre än Vince men kommer numera aldrig närmare planen än när är så upptända och intensiva att de av misstag står långt inne på plan och skriker och vevar med armarna. Ändå kommer aldrig någonsin bollen till dem längre, blott en domare med bister uppsyn…

På motståndarsidan fanns i natt LeBron James som själv fyller 33 år på fredag. Han har sin bästa säsong någonsin. Trots 15 säsonger då han snittat nästan 40 minuter cirka 75 gånger under grundserien och ytterligare 15-20 matcher i slutspelet. Matcher där han alltså gör sitt yttersta nästan varje sekund och han rör sig fortfarande som han var 27 eller 24 år. Att LeBron aldrig varit så här bra i varken skottprocent, straffkastprocent, assist eller offensiva returer kan tillskrivas konkurrensen. Och treenigheten. Förr fanns det basketgubbar som stod och tog nån enstaka retur men sedan dess har spelet blivit oändligt mycket snabbare och kraven på kropparna oerhört mycket högre. Den bästa beviset på Le Brons nya fenomenala fitness är straffkasten, det är alltid den bästa indikatorn, och LeBron har aldrig varit bättre med 78 procent.

Konkurrensen från en ny skadad pg som inte gjort comeback än betyder säkert en del men också konkurrensen från en av ligans bästa pointguards som kommer från bänken och styr upp saker. Dwyane Wade blir 36 år om några veckor och gör även han sin 15.e säsong. Dessutom 15 säsonger där han nästan alltid missat 15-20 matcher på grund av skador. Att ändå kunna spela på topp i en så sargad kropp är helt otroligt, absolut samma relativa prestation som de två tidigare nämnda. Hans siffror har sjunkit och även straffkastprocenten men han är en viktig del i det lag som troligtvis vinner NBA i juni.

En annan gamling som också var bäst i sitt lag i natt var Dirk Nowitzki, även han inne på sin 22:a säsong men bara 39 och ett halvt år gammal. Här märker man dock att 213 cm inte är lika lätta att underhålla om för lillkillarna på 201-202. Dirk är lite stel, inte bara för att han är en medelålders tysk. Han tar aldrig annat än defensiva returer numera men skjuter lika bra bara han får lite tid på sig. Hans långa, långa armar snittar fortfarande 12 pinnar, två treor, 25 minuter och slår kanske även han rekord. Han har alltid varit en bra straffkastskytt men i år är det exceptionellt. Just nu ligger han på 91.3 % och rekordet är 91.5 från säsongen 09-10.

En annan rutinerad lirare som ibland varit bäst i laget den här hösten är 40-årige guarden Mano Ginobili i Spurs. Även han cirka 2 meter lång och ändå så spänstig att han vågar gå på korgen, ofta. Han har en fördel av att han alltid varit en bra skytt och passare, det som man kan överleva sin 40 års dag på i NBA. Och visst har han fått lite extra minuter på grund av Spurs alla skador men ändå  – han har inte skjutit straffar med så här hög procent (86) sedan säsongen 2011-12.

Vad han har gemensamt med alla de här andra och som troligtvis är en förutsättning för den heliga treenigheten är intelligens, inte bara på plan. Jag tror det krävs rätt hög intelligens, schyssta gener och en djupare självförståelse för att fortfarande kunna konkurrera med småpojkar i världens mest fysiskt krävande lagidrott.

Äldst är nödvändigtvis  inte gammal, däremot är gammal ofta äldst. Det handlar delvis om nån slags revansch på livet och fördomar om ålder och kroppar. Så som om kroppar bara anses vara i vägen efter att man fyllt barnbarn. Hoppas nu bara att det kommer fungera likadant i Swedish Crossover som i NBA ( och Gröstorps IF:s divisions 6-lag) en dag då jag skippat både morgonens yogapass och dagens andra gympass (cardio) för att skriva blogg och grädda ned mig med årets premiär-semla.