Ibland har jag tokfel 1 (det modiga och motsägelsefulla)

Ibland har jag tokfel. Tål att påpekas så där lite ödmjukt av någon som nästan alltid får relativt rätt. Som att jag ifrågasatte Hammarbys nye tränare. Stefan Billborn verkar både klok, skärpt plus något jag inte hittar ett annat ord för än ärlig. Han och Poya Asbaghi (plus Backe och Axén) har verkligen höjt kvalitéen och uppriktigheten på CMores tränarintervjuer och analyser).

 

Vårens framgångar talar sitt eget språk. Fast de ställer en följdfråga – Hammarby har haft flera mindre bra tränare de senaste tio åren. Varför satsade man inte på tidigare på Stefan – vad är det i hans liv, personlighet eller tränarroll som gjort att han först vid 40 års ålder upptäcks?

 

EN förklaring är att han hade en chans – som tränare i det BP som saknade bra spelare, fick följa sin unge lagkaptens dödskamp och sedan bara sipprade ut ur allsvenskan utan ett ljud. Förmodligen bedömde andra allsvenska klubbar Stefans tränaregenskaper utifrån tabellplaceringen, inte omständigheterna, inte det nya spel han försökte introducera och som idag gör succé i allsvenskan två mil söder om Grimsta.

 

En annan förklaring är att han kanske är alltför rakt på rak och frispråkig för allsvenskans janteregler? Ett av de bästa citat jag hört den gångna säsongen kom från Stefan när han efter segern vågade säga att Örebro har ett dåligt försvar. Och fick medhåll av Axén. Älskar när tränare vågar vara uppriktiga. Segern berodde i första hand inte på att hans lag var bra utan på att motståndarna har en defensiv svaghet han och många andra upptäckt, men inte alla har förmåga att utnyttja.

 

Allt detta är så befriande: att dissa motståndarna, dissa förlorade lag, att inte haussa sin egen och sina egna spelares insats, att påpeka taktiska detaljer som avgörande istället för hylla laginsatser och den spelares individuella prestation han behöver lyfta, eller vill smickra.

 

Lika motsägelsefullt kan det i någras öron låta att jag fortfarande tippar Hammarby utan medalj.

 

Bajen har skapat en väldigt fin laganda. Förutom ”Min kaka Tankovic” kämpar och springer laget maximalt (jo, han jobbar hem men han försvarar inte). De har många revanschlystna spelare, spelare som vill och inte enbart sätter ut skorna. Man har en duktig målvakt men jag tror inte att attityden kommer bära Bajen hela säsongen. De har tagit rätt många tursamma poäng och tur kvittar alltid på tilläggstid mot otur. Dessutom räknar jag med att en av allsvenskans mest osympatiska spelare (filar på den listan), Jeppe Andersen, kommer vara avstängd ganska mycket i höst.

 

 

Ett annat exempel. Eller som när Hasse Backe faktiskt kollat upp att Elfsborg har svårt att försvara sig mot inlägg. En besvärande omständighet som Jimmy Thelin krystat försökte värja sig emot. DET var ett inlägg, från Backe som resulterade i närmast mållöshet.

 

Grejen är att Elfsborg alltid varit så här, har skrivit om det säsong efter säsong. Generellt sätt handlar det om att man alltid prioriterat ytterbackarnas löpförmåga och bollbehandling istället för de defensiva delarna. Och då får man sådana här ytterbackar. Den här säsongen görs fler mål på inlägg än någonsin tidigare p g a att så många lag spelar med tre i backlinjen. Det gör inte Elfsborg. När jag skrev på försäsongen att med en dålig start kan Elfsborg hamna i bottenstriden var det ingen som trodde det samma, utom ”guliganvänner” som fruktade samma sak. Och de är inte ute ur den än. Nu har de haft tur i två matcher, tur för en sen kvittering och tur för att de fick möta ett lag statt i upplösning.

 

 


About this entry