Meningslös match

Det är roligare att vara positiv och glad än kritisk och butter men hur jag än försöker så gör Janne Anderssons landslag mig ledsen.

Vänskapsmatcher är nästan alltid meningslösa. Inget är på riktigt, ingen vågar riskera något. Det är en slags VM-kuliss som alla intressenter köper för det gynnar ”business”. Ta t ex Olof Lundh som i rollen som inställsam fotbollsexpert är väldigt positiv i TV men sedan direkt sätter sig och skriver en ganska negativ krönika om samma match. That’s business. 41 500 betalade dyra biljetter för att få se bland annat Toivonen, Krafth Hiljemark, Durmaz (och Robin Olsen) tillfredsställa det akuta behovet av matchtid eftersom de inte platsar i sina bottenkämpande klubblag. Till det ett par bänkspelare som cementerade sina platser där.

 

Att det slutade 0-0 istället för som jag tippat 1-1 beror på att båda förbundskaptenerna tror att deras enda chans i VM är defensiven. Nja, danskarna saknade sina offensiva stjärnor medan Sverige saknade…  …Viktor Claesson?  Man kan faktiskt med fog påstå att som det ser ut på plan och respektive arbetsytor så har Sverige inga rent offensiva spelare över huvudtaget.

 

Att både Martin Olsson och Emil Krafth får lovord är löjligt svenskt. Kraft stod på hälarna och chansade att alla danskar skulle gå mot kortlinjen när de istället gick rakt in och avslutade. När så en dansk efter en timme tog bollen mot kortlinjen så bröt Krafth bra och spelade upp bollen vilket fick kommentatorerna att jubla och inte enbart berömma den brytningen utan hela hans spel. Fullkomligt absurt.

 

Martin Olsson var ganska duktig med boll men låg ofta fel defensivt. Delaneys skarvning kom till för att Olsson låg helt fel. Poulsens utmärkta nickmöjlighet kom till för att Olsson tittade boll och inte markerade sin spelare. Fanns massor av sådana misstag från båda ytterbackarna men i media haussar man dem så där lite lagom när de själva måste vara missnöjda. Det blir än mer absurt eftersom Janne Anderssons enda chans att inte göra fiasko i VM är att försvara lågt och hoppas på lika mycket tur som i kvalet. Att huvudsakligen spela utan boll – och ändå bedömer ”fotbollsexpeterna” spelarnas insats helt och hållet med boll. Det är inte så det kommer se ut i VM…

 

Ingen haussar Kiese Thelin vilket är det definitiva svenska bottenbetyget. Han är alltså svensk tredjeforward, den som ska in och förlösa svensk måltorka och han klarar inte att bredsida en boll med vänstern in i tomt mål.

 

Alla påstår att försvarsspelet ”satt”. Jag tycker inte det. Med större skärpa och en riktig dansk avslutare hade Sverige förlorat. Att sedan Lindelöf och Pontus Jansson ofta missförstod varandra är inte hela världen. Pontus är bra att slänga in när Sverige ska försvara 0-0, eller en eventuell ledning, i slutkvarten. Oscar Hiljemark tycker jag var bra så länge han orkade. Robin Olsen gjorde allt rätt och skällde med fog på de slappa ytterbackarna.

 

Värst är det offensiva spelet som knappt existerar. Durmaz hyllas högt eftersom han bröt mönstret, slog en gubbe och till och med lyfte fram en passning. Men han är en spelare som syns i vänskapsmatcher då det finns plasts för sånt. I tävlingsmatcher smäller det- då är Durmaz inte där. Då är Durmaz en kille som startat åtta matcher för ett lag som fick kvala sig kvar i franska högstadivisionen och slår inläggen alldeles för nära målvakten,  Den huvudsakliga anledningen till att det offensiva spelet inte fungerade ( noll avslut på mål) var att Forsberg var osynlig tills den 89:e minuten.

 

Allra sämst på Friends var dock att delar av publiken buade. Det säger allt om delar av svensk fotbollspublik – vad hade de förväntat sig? Och vilka har drivit uppe de förväntningarna, jo förbundet och media. Om Olof Lundh med emfas hävdar att ”Sverige behöver två segrar” så förväntar sig stora delar av publiken, den ”Lundhtroende” delen, segrar. När de inte får det buar de – det är rätt logiskt. Och de på läktaren får ju inte heller höra Olof Lundh stå och berömma Sverige framför Janne Andersson (efter noll av slut på mål).


About this entry