Glädjen är tillbaka!

Svårt att värdera en seger mot ett lag av Superettanklass men en sak visade 4-0-segern borta mot Sirius. Att glädjen och harmonin är tillbaka. Många spelare jobbade bra, ville mycket och att Rosenberg lade armen om ryggen på tränare Uwe när han byttes ut kändes fantastiskt – även här på andra sidan skärmen. Som om deras goda, hjärtliga relation är ganska avgörande även för min egen sinnesstämning.Under alla omständigheter är den fundamental för MFF.

 

Vad som var mindre bra var två spelares många dåliga, för att inte säga usla avslut. Hur klarade Strandberg att sätta nicken rakt på målvakten i första minuten? Hur klarade Rieks att missa målet med fem, sex meter när man får en så pass perfekt inlägg från Lewicki?

 

Där var många flera, genant dåligt förvaltade hundraprocentiga målchanser. Det oroar lite. Att däremot avsluta i ribban på ett friläge går på oturskontot.  MFF är inte det enda lag som kommer göra många mål på Sirius och deras målvaktstränare. 17 insläppta senaste fyra vittnar om att målvakten är superbra men Jon Persson berömde honom enormt mycket och jag förstår inte alls varför. Han ser verkligen ut som en målvaktstränare i sidled och ger ofta upp och gör uppgivna gester innan många bollar ens gått i mål istället för att följa bollbanan. Han får en del avslut på sig, han gör sitt bästa men han håller en nivå som ligger nånstans mellan Division 1 och 2. Beklagar Jon men så är det och så var det idag, trots ditt obegripliga haussande.

 

Tre av tre poäng. En bra början. Krävs nästan tre poäng i varje match det kommande halvåret.  Men först Europa!

 

 


About this entry