Tre poäng som verkligen värmde (och gav rysningar)

Bachirous baksida är baksidan av den livsviktiga segern borta mot Örebro. Att se honom halta ut gav kalla rysningar i högsommarvärmen. Förra gången tog det väl sju, åtta veckor innan han var tillbaka. Men de 70 minuter han spelade var av högsta klass – överlägset bäst på plan. Han bara måste vara på plan.

 

Jag tyckte också Traustasson, Strandberg och Lasse Nielsen var duktiga. Safari lite blandad liksom Rieks. Johan Dahlin hade knappt ett enda skott på sig före straffen som han tog men lämnade en konstig retur rakt fram. Problemet med Vindheim och Brorsson kvarstår. Hur f a n kan man sätta händerna i ryggen på en motståndare som hoppar framför en???

 

Skönt att Eric Larsson är tillbaka mot Cluj.

 

Att Uwe inte satt sin prägel på MFF riktigt märks men spelarna har i alla fall börjat hoppa på fasta. Nästa grej är väl att inte titta enbart på bollen vid straffsparkar. Dessutom borde Rogic löpning ha scoutats – är det Jens som sköter den så gjorde han ett misstag här.

 

Jag tycker också att MFF är alldeles för slapphänta vid hörnor. Man ska inte komma till avslut så lätt mot MFF.

 

Hade tippat Strandberg som första målskytt och har ett vad om att Carlos kommer göra minst 15 mål. Bara nio kvar nu men 15 mål på de kommande 15 matcherna är inte omöjligt när Rosenberg spelar bredvid.  Dessutom tror jag han kommer vinna skytteligan.  Och att MFF vinner allsvenskan, ifall Bachirou inte är skadad igen.


About this entry