UWE-effekten?

En tröja man svettas i…

Norrköping på lördag är en helt annorlunda ”win-win-situation”. Malmö FF har inte enbart allt att vinna utan även precis allting att förlora på Stadion kl 18. Blir det förlust även mot Cluj i nästa vecka är säsongen körd. Inget mer Europaspel, och 11 (eller mer troligt) 14 poäng efter täten i allsvenskan. Norrköping hemma är med andra ord en match MFF måste vinna för att aspirera på titeln, eller åtminstone på det där tröstpriset, den ambivalenta tredjeplats som garanterar ett återköp av CL-drömmar och storklubbsambitioner.

 

Med tanke på Europa kommer säkert Uwe Rösler att fortsätta rotera lite i laget. Brorsson kommer nog starta och kanske Antonsson istället för Rosenberg eller Strandberg. Safari vilar kanske till förmån för Binaku. Så hade det i alla fall varit inför en vanlig allsvensk match men det är ju inte något vanlig på lördag – det är matchen som avgör den allsvenska säsongen. I de tre kommande matcherna möter MFF seriens tre sämsta lag vilka de utan vidare besegrar – hur mycket de än roterar, även om Bonke Innocent skulle slinka in i elvan. Det är ett perfekt program för en CL-kandidat så när som på kampen mot ett formtoppat Kamraterna.

 

”Formtoppat” är Jens Gustavssons analys eftersom han tyckte att de första 20 minuterna mot Elfsborg var lagets bästa den här säsongen. Det tyckte inte jag och jag tycker att Norrköping trots att man är obesegrade i åtta raka har ett stort problem. Men mer om det i nästa text.

 

Malmö FF imponerade stort i Rumänien. Inte genom det som i tidningarna framställs som den fantastiska ”taktiken” (att fördröja spelet genom sätta igång det långsamt och ständigt kasta sig och spela skadade). Jag ska inte moralisera över det men konstaterar att man vann inte så mycket på det förutom att Johan Dahlin fick ett gult och riskerar avstängning i en match som kan vara väldigt mycket viktigare. Bara det att man offentligt skryter om det känns lite pinsamt, likt ett stoltserande knattelag som tror de kommit på en ny revolutionerande taktik.

 

Då tycker jag det fanns bättre och mer intressanta taktiska drag i Cluj. Som att Rieks fick en så defensiv position att Safari spelade mer centralt och slapp exponera sin långsamt en-mot-en ute på kanten. Som att backlinjen låg högre upp och laget mer samlat vilket så väl gav bättre press på bollhållaren och även gjorde det omöjligt att spela bollen i djupled, längs marken. Och alla höjdbollar behärskades av MFF-are: från Dahlin och Safari och Rosenberg. Såg bra ut vid hörnor! Ovanligt bra.

 

Jag tycker att MFF spelar lite mer cyniskt och tajtare med nye tränaren, lagdelarna håller samman. Man släpper till få ytor och han är mer direkta i uppspelen/omställningarna. Svagheterna är ifall man lämnar Safari ensam. Cjuc valde att i huvudsak anfalla på den kanten men kom inte fram tack vare att Rieks stängde där. Eftersom MFF vill ha Rieks längre fram på hemmaplan och Safari inte hänger med DMK tror jag Binaku startar.

 

En annan svaghet är normalt det faktum att det är mellan två viktiga CL-matcher men jag tror Uwe har det goda med sig att han lyfter spelarnas koncentration. Håller på att läsa hans bok och av det framgår att motivation, och koncentration omsatt i attityd var hans största tillgångar som spelare. Troligtvis är det även det som coach och tränare.

 

En svaghet är naturligtvis ifall man nu trots allt roterar laget. Vindheim är ingen bra högerförsvarare och Rosenberg/Strandberg väldigt beroende av varandra. Att se en helt ny, och inte alls synkroniserad forward från start mot Norrköping vore märkligt. Liksom den oro det väcker hos mig varje gång jag ser Brorson. Hans vilja är alltid större ens hans förmåga vilket skapar stora problem för alla andra. Han har också en unik förmåga att dra på sig gula och röda kort i matcher som gäller mycket.

 

Den största chansen för bortapoäng ligger förmodligen i det faktum att AC knappast startar. Med Bachirou borta är han passningsnavet på MFF:s mittfält. Samtidigt har han inte spelet regelbundet på närmare ett år och att då spela två 90 minuters hårda tävlingsmatcher per vecka med en kropp som fortfarande befinner sig på försäsongstadiet är att bjuda in till skador på grund av överansträning och lättare sträckningar/blödningar.

 

Därför är det allra mest troliga att AC (säkert mot sin vilja – inte startar) och då kanske Uwe tar råd av Daniel Andersson och spelar Rosenberg i en lite mer defensiv roll och att många uppspel går över honom på högerkanten. Att han, liksom han gjorde så framgångsrikt mot Hammarby, kommer in från kanten ungefär som David Moberg Karlsson. Fast med skillnaden att han släpper bollen i tid och gör det 20 meter högre upp i plan. Det bäddar för att typ Antonsson ändå får starta på topp. Och ifall IFK backar hem är det inte fel med en huvudspelare. Det vore dessutom spännande om man därigenom  kan få IFK:s långsamma, lite småstabbiga trebackslinje att tvingas arbeta över betydligt större ytor än den önskar och är bekväm med. Dessutom tvingas IFK då flytta över och ytorna för Rieks eller Arnor Traustason blir enorma.

 

Fast – vad fan vet jag?


About this entry