Spännande spricka i landslaget

Först dissa och sedan diska. Medan jag diskade och vek tvätt lyssnade jag på fotbollsintervjuer (det är CMORE-TV man absolut inte behöver se). Först efter att jag skrev gårdagens text om Sverige –Turkiet hörde jag två helt olika versioner av samma match: en presenterad av tränare och tränarkollegor/experter, en av de svenska spelarna.

 

Man kan lugnt säga att min egen låg närmare spelarnas. De skapade många målchanser och borde avgjort men det var inte för att de var bra utan för att Turkiet var så oerhört dåliga utan boll. Deras mittfältare alibilöpte vid varje omställning. Svenskarna slog rekord i lyckade väggningar för att det var ingen motståndare som ville ta en löpning utan boll. Deras oförmåga att markera i straffområdet var häpnadsväckande. De såg ut som de spelade försäsongsmatch. Sverige var inte bra, Turkiet var väldigt dåliga utan boll.

 

Varför spelarna säger så här? Kanske för att de var så besvikna och till och med överdrev sin självkritik något?  För även om laginsatsen inte var så bra så var spelare som Nilsson Lindelöf, Lustig och Ekdahl riktigt, riktigt bra. Kiese Thelin tycker jag inte var så lysande för han fick väldigt mycket gratis men de två förvararna var utmärkta och räddade Sverige många gånger. Till skillnad från de två försvararna Jansson och Krafth som tyvärr i mina ögon orsakade eller bidrog till motståndarmålen och nederlaget. Fast så konkret och personlig kan man inte vara i TV, DET inser jag. Och man kan inte kritisera Durmaz utan boll för han dansar omkring med bollen på andra sidan planen med härliga brasilianska överkroppsfinter MEN ett framgångsrikt landslag kan inte samtidigt tvinga på honom defensiva uppgifter – då förlorar man.

 

Så säger då Janne Andersson att det var spelarnas bristande fysik som gjorde att man inte vann medan han tyckte de spelade bra och skapade många målchanser. Och i den analysen fick han medhåll av de båda tränarexperterna Backe och Axén. Jag tror ingen av de tre över huvud taget nämnde Turkiets insats utan boll, hur genant dåligt de försvarade och att de i princip saknade defensivt mittfält.

 

Varför Janne Andersson säger så? Kanske delvis för att vara gentleman och inte dissa en motståndare. För att han ser till sitt egna lag och vill berömma istället för att kritisera.

 

Varför TV-experterna gör så här? För att de vet att en förlorande tränare kan bli vred ifall man dissar hans lag. För att de vill hålla sig väl med Janne, för att de förmodligen är goda vänner med Janne. För det kan väl aldrig vara så simpelt att de inte ser hur dåliga Turkiet är? Att de enbart ser resultatet och vill utifrån det skapa en egen, mer positiva berättelse? Det är trots allt kvar tre matcher av turneringen som utan positivt tänkande redan är över och en resultatmässig katastrof. Fotbollsförbundet och TV-bolaget måste göra allt för att behålla spänningen, det tror jag är en viktig faktor när alla tränarna analyserar matchen, i rutan. Det är också spännande att ingen av alla på TV4 och CMore verkade försöka analysera denna intressanta analytiska ambivalens. Och Olof Lundh som alltid verkar sitta på två stolar är väl som alltid lika rättvis och kritisk i text som han är berömmande och förstående i rutan. Olof Lundh är väldigt svensk.

 

Ps Den bristande fysiken är intressant. För Sverige föll återigen ihop, liksom de gjorde mot Tyskland i VM. Och det finns troligtvis ingen annan förklaring än att de inte mentalt kan ta motgångar och hög stress – detta lag som annars verkar vara så stabilt, homogent och ”okänsligt svenskt”. Varför de faller ihop? Har allt springande utan boll gjort att de bara orkar 75-80 minuter och är inte matchen då avgjord så orkar man inte?  Kanske saknas en ledare på plan, speciellt när inte Granen är där? Kanske saknar Janne Andersson fortfarande Andres Johansson?