Benparader och utboxningar: Speroni vs De Gea

Själv har jag aldrig rankat Julián Speroni som målvakt. Andra har gjort det. Han har tio säsonger i olika Londonklubbar. Nu är han 39 år och mycket är förlåtet men insatsen borta mot Liverpool kräver en kommentar. Som konstaterandet att det fjärde målet han släpper in är ett värre misstag än det tredje mer TV-mässiga jongleringsförsöket. Vid inlägget som resulterar i Salahs mål kommer Speroni inte riktigt så högt upp som han tänkt och trodde. Han har då att välja på att stöta bollen uppåt och i hans rörelseriktning så att han kan fånga den på vägen ned. Eller fösa bollen över ribban till hörna. Det valet slutar i att han gör mittemellan – bara puffar bollen lite uppåt till Salahs välkomnade panna.

Ett grovt misstag men inget mot vad han gör på vinkelskottet som betyder 4-2. Speroni har sju, åtta meter och vinkeln är cirka 30-35 grader. Han står lite för nära sin högerstolpe men Manes skott går in för att 39-åringen försöker kollapsa (som det heter på målvaktssvenska) det vill säga slänga sig ”på stället” efter en boll som går 1-1,5 meter ifrån hans utgångsposition. Hade Speroni haft en bättre självbild och varit en bättre målvakt hade han gjort en benparad. Därför tycker jag att fyran i princip är en värre tabbe än trean eftersom den bygger på en helt felaktig teknik och uppfattning av målvaktsarbetet.

Det gjorde De Gea förra veckan efter den så hyllade insatsen mot Spurs borta. Två av de avgörande räddningarna var just fotparader där han insåg att han kanske inte skulle hinna ned/kollapsa. Det är just detta som jag tycker gör De Gea till en så bra målvakt. Han vet man inte alltid ska slänga sig på alla bollar. Jag är övertygad om att 14 eller 15 (högst 15) av allsvenskans målvaktstränare inte håller med mig. Samtidigt är jag övertygad om att inom ett par år kommer alla allsvenska målvaktstränare ha bytt uppfattning.

Sedan finns det ett annat perspektiv på fotparaderna – åldern. Vi gamla målvakter hinner inte ned, våra kroppar är inte längre tillräckligt smidiga, synapserna i nervbanorna reagerar inte lika snabbt som när vi var unga på riktigt: jag hinner inte ned, Spironi gör det definitivt inte.

Apropå att fumla med bollen. Långskott från 25 meter av Casemiro borde Sevillamålvakten Tomás Vaclík
hanterat bättre. Det betydde 1-0 i 78:e minuten och sedan kom 2-0 på övertid. Sevilla har en lång historia av märkliga målvakter och jag ifrågasätter starkt tjeckens beslut att försöka stoppa skottet med ena handen. Den 188 cm korta målvakten är där, får bollen mitt i handen men är så svag i handleden att bollen bara studsar i handen och upp i krysset. Ett bra men inte alls otagbart långskott avgör matchen för att målvakten inte kan bedöma avslutets hårdhet i förhållande till sina handleders brister.

Hade han boxat hade bollen studsat ut igen men det ser förstår inte lika fint ut. Jag tycker att 1-0 målet är mer att betrakta som självmål än ett riktigt mål – så dåligt är Vaclíks agerande.


About this entry