Kan enskilda spelare orsaka förluster?

Mellan matlagning, tidningsläsande och weekendlånga debatter ser jag två helt olika allsvenska matcher i april. Med ”april” menar jag starka personliga förväntningar i förhållande till säsongstips och struliga känslor vs Palmsöndagens realism.

Att MFF skulle vinna komfortabelt med två mål och Antonsson göra det första var inte svårt att lista ut. Det som förvånade mig var att ÖFK inte skapade en målchans. De hade ett offsideavblåst friläge som Johan Dahlin gjorde en vacker fotparad på. Redan i höstas tvivlade jag på att engelsmannen var rätt tränare i Östersund. Intrycken har förstärkts den här säsongen. Jag ser inte spelidén, jag ser fel spelare på planen. Kanske får jag revidera tipset som sjua. Det kommer jag inte behöva göra för MFF.

Kalmar var precis så sega som förväntat. Även om IFK brukar vinna har segrarna, på Guldfågel Arena, varit lite tursamma. I går hade IFK inte den turen och kunde tappat alla tre poängen. Det var inte en bra match och dessvärre var det några individuella prestationer som färgade och förstörde en del av dess potentiella underhållningsvärde. Det är i princip aldrig en enskild aktör som orsakar en ett resultat men låt oss säga det fanns en trio på Guldfågel som får grovt icke godkänt.

Ian Smith huvudspel gör mig beklämd. I första halvlek var där två Kalmarchanser med nicksavslut vid bortre stolpen trots att framförallt Ian Smith var där. Men han går undan, undviker till varje pris en närkamp eller luftduell. Lika så vid 2-2 – vad sysslar han med? Hur tänker han, varför är han så fruktansvärt rädd?

Även i övrigt var han, som försvarare/wingback verkligen dålig. Ibland är han utmärkt med boll men det räcker ju inte när han ger bort mål och målchanser på det här viset. Thorarinsson är också lika defensivt labil fast inte lika rädd. Han försökte chansbryta vid helt fel tillfällen. LKG räddade honom och resultatet flera gånger.

Domare Kasper Sjöberg. Straffen var omöjlig än billigare än frisparken som resulterade i 2-1. Pinsamt dålig spelförståelse när en närkamp axel mot axel utan spelförare blir straff.

Hägg-Johansson hade inge bra dag. 1-0 var en liten touch mellan benen. Varför stå upp i det läget? Och vad sysslar han med vid 2-1? Fyra man i muren, skymd, sen reaktion och så slänger han sig och lyckas han tippa bollen bakåt? Medan han själv ligger kvar några tiondelar alltför länge och undrar vart bollen tog vägen. Att han tappade en nystudsad boll räknar vi inte eftersom det blivit avblåst för frispark ifall IFK gjort mål – tror jag. Å andra sidan kan man tro rätt mycket om domare Kaspers gårdag.

Matchen varken avgjordes eller påverkades av att Kalmar återigen kör in stora svarta bilar i mittcirkeln. Jag tycker inte de ska vara där, det stör mig verkligen. Visa spelet och planen respekt. Det är ovärdigt allsvenskan att köra inte in reklambilar på plan. Jag föreslår böter till Kalmar och en säsongslång avstängning för bilarna.

Två bra saker med IFK.

Jens offrade tempot och placerade mittfältet 20 meter längre ned. Det gjorde att IFK ofta försvarare med 5-6 man och ofta såg det stabilt ut än andra halvlek mot AIK. Inte alltid. Framförallt var med det låga försvaret de snabba omställningarna försvunna med så många defensiva spelare. Men den omställning som föregick 2-1-frisparken och ett annat med klack av Jordan och Sead-skott som blockades var härliga att se i en i övrigt ganska plågsam match.

Thern-Jordan. Börjar hitta varandra. Kul kommer bli många mål av det. Men utan de två är IFK Norrköping just nu ett mycket mediokert allsvenskt lag. Ett sådant som inte ens ska räkna hem tre hemmapoäng mot Falkenberg i förväg.


About this entry