Flera, konkreta förklaringar till 1-5-2

Det är så typiskt att tränare talar om bra prestationer och utomordentliga motståndarmålvakter när poängen uteblir. Inte för ett ögonblick köper jag Jens Gustafssons förklaring till varför det i går blev 1-2 hemma mot beskedliga Göteborg och att man har raden 1-5-2 efter åtta omgångar. Jens kallar det ”IFK:s bästa match för säsongen” men det berodde på stort bollinnehav, lågt stående motståndare och att motståndarna speciellt i andra halvlek gav bort bollen i uppspelsfasen. Det borde renderat till många fler Norrköpingsmål. Framförallt borde IFK aldrig ha släppt in några mål utan vunnit 1-0.

Det finns flera, konkreta förklaringar till 1-5-2.

1. Rasmus Lauritsen
Det är inte en tillfällighet att nästan alla IFK Göteborgs anfall startades på IFK Norrköpings vänsterkant. Den ganske unge dansken är jättebra på att få huvudet på bollen offensivt men hans positionsspel och defensiva tänk har stora brister. Som till exempel vid 1-0 där han inte maxlöper tillbaka. Förmodligen för att han tyckte att det var tillräckligt många lagkamrater framför honom. Vilket det egentligen var – det är bra det att försvaret gör samma fel gång på gång på gång. Förutom att båda målen kom till ungefär på samma sätt – anfall på vänsterkanten och passning snett innåt bakåt hade Göteborg minst en lika bra möjlighet i ungefär minut 50. Men då gick avslutaren på kraft och en touch och sköt långt utanför – från 12-13 meter: helt fri, inte en IFK-are i närheten trots att de var många i straffområdet. Likadant vid målen, speciellt det första. Det är sju vita och fyra svarta och två av de svarta är helt omarkerade. Jag har skrivit om det tidigare för Norrköping har släppt in många, många sådana mål i allsvenskan och Jens verkar inte kunna åtgärda problemet med de stora tomma ytorna och den obefintliga markeringen som beror på att alla ”tittar boll”.

2. Bristen på boxspelare
Norrköping hade frånsett första kvarten ett stort bollinnehav. Som knappast ledde till en enda bra målchans. Anestis gjorde en fantastisk räddning i början på Rasmus nick – det var allt. Resten är sånt han ska ta. Två positiva saker med målet: Totte Nyman skapar det genom en irrationell löpning med boll där han skapar förvirring i hela göteborgsbacklinje – vilket ger Gerson luckan. Totte Nyman är duktig på att springa, och komma in sent i närkamper… Han är duktig med boll men är ingen målskytt och boxspelare. Han hade säkert kunnat göra många mål i fall Jordan Larsson var 2 dm längre och 30 kg tyngre men nu är det inte så – motståndarna flyttar på dem, de väger alltför lätt. Det blir inga lägen och Jordan Larsson släppte i går målen alltför sent vid många tillfällen. Men han ska spela, speciellt på bortaplan då det blir ytor åt både Nyman och Larsson.
Så jag kan tänka mig att Gerson är tillbaka i backlinjen mot Örebro men jag vill till nästa hemmamatch faktiskt se honom på topp. Jag tycker att hans mål vittnar om målsinne och hängivenhet, plus att han är tyngre än Totte och Jordan tillsammans. Och låt gärna Kalle Holmberg få en mer defensiv roll eftersom han aldrig varit eller kommer bli en stor målskytt. Det känns fel, och ganska taskigt, både mot den grundläggande idén att vinna fotbollsmatcher och mot Kalle personligen att kasta in honom och tro han ska göra mål. Kalle har andra förtjänster.

3. Motståndarmålvakten.
Anestis var faktiskt inte så där bra som Jens (och CMore-experterna) vill göra honom till. Den utomordentliga räddningen när nämnd resten ska man ta, ifall man är en 198 cm lång målvakt som hoppar upp och tippar en bollar rakt ovanför honom, över ribban. Jag gör samma räddning men jag hoppar förstås inte upp och drar upp benen under mig som den grekiska målvaktskulturen föreskriver. Jag tycker det är lite pinsamt, det blir inte mindre pinsamt för att CMore-experterna prisar den här sortens TV-räddningar. Det är besynnerligt hur en man med Hasse Backes erfarenhet inte förstår det här. Förmodligen känner han kravet på att ständigt haussa serien, spelarna och sändningarna.

Anestis gjorde även vad CMore-experterna kallade en fotparad men det var ett skott på hans fot från dålig vinkel. Han kan inte ha foten någon annanstans och skottet söker foten, inte tvärtom. Ett avslut rakt framifrån är lite annorlunda för att foten då kan vara placerad lite varstans men just vid det här tillfället så måste foten vara just exakt där avslutet kom. Det är självklart en räddning men den är inte värt de hyllningar som CMore-klacken gav den. Jag kan inte minnas några andra, riktigt bra ingripanden. Naturligtvis är han en slags hjälte men man blir inte stjärna för en enstaka utmärkt parad.

4. Stolpe ut
Förra hösten dissade jag ofta Norrköping för deras brister och tyckte att andraplatsen delvis var konsekvensen av kontinuerlig tur, medgång och stolpe in. Som supporter ser man sällan detta utan tycker det är naturligt och självklart. Rent logiskt existerar det inte men sånt här händer faktiskt inom fotbollen. Våren 2019 är det payback time. Bollen studsar stolpe ut, självförtroendet sviktar, marginalerna är aldrig på IFK:s sida och de stackas spelare som är i behov av lite tur gör drabbas allra värst. Så kan det gå…


About this entry