”With God on our side we win the next war”

Ett självmål och en skott som studsade på en förvarare och ställde Gif Sundsvalls målvakt. Den 2-1 segern var tursam, även om MFF vann avsluten 23-3. En fotbollsteologisk aspekt av detta är att spelaren vars namn betyder ”Nåd” (som i Guds nåd och vishet) även hade en styrning som Wilhelm Eskelinen fick göra en mycket bra räddning på. Att som Gracia ha chansen att bli tvåmålsskytt i egen bur i en och samma halvlek är få förunnat… …oavsett vilken Gud man tror på…

Nu borde naturligtvis ett överlägset MFF vunnit mycket enklare men tillfälligheterna eller skärpan var inte med dem vid många avslut – precis som de verkligen var det vid de två slumpmålen. Detta trots att det var Bonke Innocent som var central spelfördelare. Som kreatör och passningsnav centralt borde han vara sjunde- eller åttondevalet. Samtidigt är duktig på att sätta raka, distinkta och hårda bredsidor på 10-15 meter, med båda fötterna framför spelaren, inte bakom. Överhuvudtaget var det roligt att se en så pass dissad spelare göra en helt godkänd insats. Om inte annat ett bevis på hur mycket en spelare växer med kontinuerlig speltid.

Giffarna visade än en gång att de är väldigt dåliga på huvudet och att målvakt Eskelinen tyvärr inte vågar dominera i luften så som man borde med sådana lagkamrater. I övrigt gillar jag Giffarna. De är egentligen en klass bättre än de övriga lagen därnere, till vilka jag även räknar HIF, Örebro och Sirius. Det är dock ingen garanti för att man får stanna kvar i allsvenskan, inte med en sådan lynnig och svårtolkad Gud…

Men för att citera Bob Dylan: ”With God on our side we win the next war” (det på Olympia alltså…).


About this entry