Målvakternas match

0-0 borde matchen fått sluta men Markus Rosenberg gjorde ett mål och förstörde derbyfesten, för hemmalaget. Annars var det målvakternas match, absolut inte utespelarnas. Johan Dahlin och Kalle Joelsson gjorde flera utmärkta räddningar. Joelsson de spektakulära eftersom han släppte en del returer eller inte stod helt rätt från början. Dahlin för att han med sin rutin fick nästan alla bollar på sig, oavsett var de placerades. Jag vet inte om Joelsson kan lyfta nu, samtidigt som han blivit uttagen till U21-landslagstruppen men han och HIF behöver det för undantaget några spektakulära räddningar har han inte varit så lyckad i vår. Samtidigt innebär det faktum att han nu har Weberg och Liverstam framför sig att han växer i självförtroende och relativ erfarenhet. Det är nyttigt. De två reserverna ställer inte samma krav eller har samma förutfattade meningar som till exempel Granen och Holgersson. Så just för Joelssons utvecklingen är Granens skada positiv.

Det var roligt att se att HIF utan Adam Eriksson inte släppa in några nickmål eller skapade ens utrymme för sådana chanser vid bortre stolpen. Samtidigt saknade inte MFF möjligheter att göra fler mål – de borde ha gjort det och jag har svårt att ge offensiva spelare godkänt. Likadant i HIF, när Safari gick ut kollapsade MFF:s försvar i egen box. Hur många spelare de än var lyckades de lämna HIF –are fria att avsluta. Det glädjer mig att Uwe var så pass kritisk i intervjun efteråt – det var verkligen ett miserabelt uteförsvar. Med Franz Brorsson vid sin sida förvandlades plötsligt Eric Larsson från granitförsvarare till desorienterat rundningsmärke. Det var roligt att se Markus Holgersson så bra och Moro glimtade till men jag hade velat se Max Svensson från start. En mycket underhållande match med ett rättvist resultat så till vida att HIF inte har så många bra avslutare.

Ps Jämför Uwes ärlighet med Per Ola Ljung som för att haussa laget står och räknar upp alla hemmamatcherna och hur bra HIF varit där. Fast han glömde förstås den förra mot Falkenberg – och intervjuaren (samt Axén) tyckte väl att det vore taskigt att göra jobbet och fråga om just den matchen – att om HIF var så usla där så är det kanske inte så enkelt som att bara haussa HIF på hemmaplan.

Pss gillade också Granens uppriktighet vad gäller rehab och eventuellt spel i landslaget. Plus problematiken landslag vs klubblag. Det är befriande med spelare och ledare som ger öppna, ärliga och långa svar på korta frågor.

Psss Jag tycker illa om kommentatorer som till varje pris försöker finna fel hos assisterande domare och offsideavblåsningar. Ifall nu MFF-aren inte var en tå före eller efter – är det viktigt så här i efterhand? Vilka positiva effekter kan det ge att försöka korsfästa en assisterande för att han eventuellt missbedömt en offside med några centimeter? Jag förstår faktiskt inte vad Åke Unger är ute efter mer än att han försöker glänsa och verka insatt i fotbollsspelet. Jag förstår att han vill provocera fram starka känslor men är det rätt att göra det på andras människors bekostnad?


About this entry