Varför Man United gör allting fel

En av världens största klubbar har staplat misstagen på varandra de senaste säsongerna:

1. Fel managers
2. Köpt fel spelare, framförallt för många britter
3. Spelat med fel taktik
4. Satsat på fel spelare
5. Som följd av 2, 3 och 4 skapat obalans i laget och som konsekvens av det, även i omklädningsrummet

Det yttersta ansvaret bär klubbledningen. När de någon gång lyckats anställa en kvalificerad manager, som Mourinho, tvingade de spelare på honom som han inte ville ha: som bland annat Pogba, Fred, Lukaku och Alexís Sanchez.

Jag var kritisk till utnämningen av Ole Gunnar Solkjær och jag är det fortfarande. Det var ganska OK att han bli tillförordnad men att ge honom ett fast jobb var en liten katastrof. Dels är han inte tillräckligt ”bra”, dels tvingas han därför kompromissa i relationerna till spelare vilket gör att hans auktoritet försämras.

Det tyckte inte Hasse Backe som haussade Solkjær vilt i Fotbollskanalens analysprogram ”Fotbollslabbet”. Det lustiga var att när Man United sedan gick sämre tog man bort programmet. Man ville inte låtsas om det faktum att man haussade någon till följd av tillfälliga resultat istället för att analysera spelet och dess uppenbara svagheter.

Nu är det avsnittet tillbaka efter några månader i karantän liksom norrmannen är tillbaka. Ole Gunnar har gjort en del rätt i sommar och det har blivit en del fel vilka troligtvis får tillskrivas den högsta ledningen.

De senaste säsongerna har de defensiva problemen varit omskolade ytterbackar som aldrig lärde sig positionsspelet – eller var alltför långsamma som Luke Shaw. Motståndarna särade på ytterbackarna, utnyttjade luckorna och så försvarade sig Man United med enbart två mittbackar och en defensiv mittfältare. Solkjear lyckades inte lösa det genom att spela Bailey som högerback mot PSG och byta ut honom efter en halvtimme och sedan låta den desorienterade tonåringen Dalot få platsen.

Klubben har tre väldigt bra mittbackar i Lindelöf, Bailly och Smalling. Man behövde ytterbackar och har nu köpt den unge, orutinerade engelsmannen och högerbacken Wan-Bissaka för ett jättebelopp. Det antyder att man vill spela med en fyrbackslinje. Samtidigt köper klubben (tror inte det var OGS.s val) engelske mittbacken Maguire för rekordbelopp – det är enbart logiskt ifall men ska spela med trebackslinje.

En fyrbackslinje med Maguire och Wan-Bisska kommer ta tid att spela in – samtidigt som man inte har en bra vänsterback. Som lök på laxen – man skrev ett nytt, långt med den fullständigt opålitlige mittbacken Phil Jones. Med en obalanserad defensiv blir offensiven lidande. Det var enbart när man tryckte bak sämre motståndare som Man United såg ut som ett storlag i våras, när Pogba och Rashford fick vettiga bollar och jobba med och Martial ytor.

Den kortsiktiga lösningen på Man Uniteds problem är att spela 3-5-2 med Pogba och Matic centralt, McTominay skulle kunnat haft Herreras roll ifall inte skotten är exakt likadant byggd som de två andra innermittfältarna det vill säga 193 cm lång och inte så snabb. Ifall man spelar tre fyrtorn centralt krävs det en trebackslinje med snabb spelare som Bailly och delvis Lindelöf. Kan funka, trots allt. Mata borde vara ett bättre val än britten men britten är ju britt och Brexit är Brexit.

Wingbacks finns det massor av så Man Uniteds höstsäsong ligger faktiskt helt i händerna, och fötterna, på De Gea, Pogba och ifall nu Alexís Sanchez vaknat på rätt sida den här säsongen. På längre sikt är den enda lösningen att Man United byter manager.


About this entry