IFK Norrköping behövde göra mål i bortamötet mot Hapoel. Det gavs tre bra chanser i första halvlek. Gerson, Skrabb och Thorarinsson fick de, ingen är naturlig forward, ingen kan avsluta på första tillslaget med hårdhet och precision. Egentligen är det tre köpvilliga mittfältare varav en är en akutomskolad till en släpande, konstruktiv, utanför-boxen-forward.
Bortalaget dominerade sista kvarten i första. Spelade väldigt bra på en touch samtidigt som Hapoel var dåligt organiserade – de var märkligt passiva och lät Simon Thern stå och slå passningar över eller genom deras mittfält. Gång på gång.
I andra hade framförallt Fransson en jättechans direkt efter 0-2. Och Totte Nyman fick en fin chans som han missbrukade. Och så Lauritsen perfekta nick. Så sex chanser och endast en till den spelare som var den lagets ende forward, rent CV-mässigt. Det var ett boxanorektiskt anfallsspel som först fick fart och tyngd när man flyttade upp danska mittbackar uppfödda på fläsksvålar och tillväxthormoner snodda från en svinfabrik. IFK Norrköping var spelmässigt bättre än israelerna men kan man inte göra mål går man inte vidare i Europa – IFK sålde EL-biljetten för 40 miljoner och risken är uppenbar att nästa säsongs Europaäventyr försvann samtidigt. Med tanke på insatsen var 40 miljoner för skyttekungen Jordan Larsson ett grovt underpris.
PS Haksabanovic och Thorarinsson borde fått flera frisparkar för ”interference”, speciellt i andra men fick nada. Märkligt när det var så tydligt.
Ps Flera gånger spelade IFK konstgräsfotboll – alltså passade till stående spelare istället för framför en spelare som rör sig framåt. Nu blev det alltför ofta långsamt och omständligt men då och då blixtrade man till och visade hur bra man egentligen kan, kan spela sig fram till bra målchanser…
Lämna ett svar