Kritikerna kallar det föreslagna samarbetet mellan MFF och LB07 för att ”köpa”. Då borde det vara minst lika omoraliskt att ”sälja”.
När ekonomin är kass och spelarna riskerar förlora både klubb och elitidentitet – då agerar Malmö FF. Klubben har gjort det flera gånger genom historien och jag förmodar att det är just detta som var och fortfarande är det viktiga – de enskilda malmöitiska idrottarnas väl, som till exempel massor av kvinnor och tjejer som älskar spela fotboll på högsta nivå men riskerar hemlöshet.
Det samarbete Eric Persson och Cavalli ansåg i enlighet med ”emblem” och ”identitet”, det som Tony Ernst hävdar att ”vi” inte gör gällde MFF handboll och ishockey. Det finns säkert många fler exempel men de här två räcker för att belysa MFF:s historia vad gäller samarbete med riskklubbar i Malmö.
Dalhems IF tog över handbollens spelare och skulder, i ishockey fick nybildade Malmö IF såväl skulder, spelare som serieplatsen. Det som idag heter Malmö Redhawks spelade alltså som MIF/MFF den första säsongen i början av 70-talet.
Nu vill MFF göra samma sak igen, att genom samarbete rädda en för staden och dess idrottsliv viktig elitverksamhet istället för att själva avyttra. Personligen tycker jag att ifall klubbmoral nu är så extremt viktigt som kritikerna hävdar har MFF faktiskt en moralisk skyldighet att samarbeta med LB07. Eric gjorde det, den Eric Persson jag kände hade gjort det igen.
Så Tony och Thelma: svälj förtreten och ompröva er inställning för det är helt enkelt ”pay back time”.
Lämna ett svar