Gränsen för maraton är främst mental

Boken om att springa maraton under två timmar skrev jag om för tre veckor sedan. Idag blev pappersfiktionen till verklighet, i Wien. Har cyklat mycket runt på Pratern, den platta ön mitt i Donau där även tivolit i ”Den tredje mannen” ligger. Det blåser inte mycket där men the Nike Project har ändå arbetat stenhårt i flera år med den här idén om att spränga gränsen. Och att utgångspunkten varit att gränsen är/var mer mental än fysiologisk.

Det är lite lustigt att dagen efter att Nike annonserar att de lägger ned projektet eftersom deras tränarguru Alberto Salazar nu äntligen fällts för att ha dopad sina långdistansare (något världen utanför Oregon vetat i många år) så slås rekordet.

Det är ett rekord som på många sätt liknas vid rekordet på 1 Engelsk miles. Många hade varit nära, i flera decennier. Engelsmannen Roger Bannister var den förste mannen under fyra minuter 1954. Han hade två harar. Inom några år sprang många, jag tror 50-60 stycken löpare långt under fyra minuter på distansen.

Dagens rekordman Eliud Kipchoge hade sju harar som höll tempo, tog vind och så låg kenyanen på rulle. Det är naturligtvis inte rättvist och det blir inget officiellt rekord utan Nikes uttryckliga idé var att göra tider under två timmar mentalt möjliga. De hoppas att andra löpare nu skall springa lika fort men på ett regelrätt sätt. Blir spännande att se ifall de gör det – och om de bär Adidas…