Många avslut – få mål: avgör effektiviteten allsvenskan?

MFF har svårt att göra mål. 49 fullträffar på 27 matcher verkar inte så tokigt men ser man närmare på siffrorna finns anledning till oro.

Undantaget den åldrande giganten och hans position på plan och i klubbens historia tycker jag att MFF:s anfallare är alltför lika varandra och inte tillräckligt bra. Kanske tillräckligt bra för att trots allt vinna allsvenskan men inte tillräckligt bra i jämförelse med antalet mål och speciellt i relation till det stora antalet avslut.

De tre 5-0-segrarna har kommit hemma mot jumbolagen AFC och Falkenberg. Bortasegern mot Kalmar var nästan gratis med tanke på Romarios utvisning efter sju minuter. Plockar vi bort dessa bonusmål i matcher mot uppgivet, modlöst motstånd återstår 34 mål på 24 matcher. Det är inte så mycket för ett lag som leder serie. Vi får nästan gå tillbaka till AIK 1998-99 eller MFF under Houghton för att finna ett så dåligt målsnitt för ett eventuellt vinnarlag.

Problemen accentueras ifall man ser till antalet avslut. De 49 målen har kommit på 474 avslut – flesta avslut i serien fast inte alls i klass med de ledarlag jag jämför med i EPL. Det kans synas orättvist att jämföra med världens kanske bästa liga men relationen mellan toppen och botten är ungefär likadan numera. Bollinnehav är detsamma, liksom avsluten men man har en betydligt större effektivitet och man gör även mål tidigare i matcherna.

För Man City och Liverpool ligger effektiviteten på drygt 15 %, det vill säga var sjunde avslut blir mål (Arsenal har samma procent men avsevärt färre avslut och färre mål – Arsenal har för övrigt hela förra säsongen och även i år i genomsnitt haft fler avslut mot sig än vad de själva skapat vilket är unikt för ett topplag – ifall man med topplag ignorerar det faktum att Arsenals haft ett stort avstånd i poäng, inte plats, fram till de senaste ligagulden). För Man City är det hittills den här säsongen närmare 17 %. Malmö FF:s effektivitet är 10,3 % d v s strax över vart tionde avslut blir mål (räknar vi bort ”bonusmålen” har MFF i dess 24 matcher endast gjort mål på cirka vart tolfte chans: 8,25 %). Djurgården har ungefär samma problem med en ännu lägre effektivitet på 10,2 % men så har de också haft stor omställning på sina offensiva spelare och både sålt och köpt. Djurgårdens mål har även i mindre utsträckning kommit som bonusmål i några få målrika matcher mot lag som gett upp – de har gjort 4 mål i två matcher, 3 mål i fyra matcher och i de övriga 21 aldrig gjort mer än högst 2 mål.

Min teori är att de två svenska lagen, jämfört med de engelska topplagen har färre variationer i sitt anfallsspel mot låga försvar. Men de båda allsvenska lagen känneteckas även av en robust defensiv som gör att man kommer till avslut långt senare än de lag som gör verkligt många mål på färre avslut, Hammarby och Man City. Medan MFF och DIF avslutar mot samlade försvar så betyder det snabba omställningsspelet väldigt mycket för de två andra lagen. Hammarby har gjort 67 mål på 383 avslut vilket innebär mål i fantastiska 17,5 % av avsluten. Samtidigt är Hammarby det av topplagen som ganska ofta har färre avslut än motståndarna. 8 gånger har det hänt, senast 7-23 mot Djurgården medan det för MFF endast hänt tre gånger, alla på bortaplan (10-12 mot Falkenberg:2-1, 8-18 mot DIF: 1-1 och 9-12 mot Häcken:1-1).

En annan skillnad är att Hammarby ofta tagit en tidig ledning och sedan kunnat spela och ställa om mot en motståndare som leget betydligt högre upp i plan och haft gigantiska ytor mellan lagdelarna. Rent generellt är det där Hammarby vinner matcherna – man möter utspridda, desorienterade motståndare vilket gör att man får väldigt många bra avslutningslägen. Av deras 67 mål har 38 kommit på 12 ”höstmatcher”. Samtidigt släpper Hammarby in många mål och motståndarna har betydligt fler avslut än vad motståndarna får mot MFF och DIF. Hammarby riskerar väldigt mycket mer än motståndarna, dels för att de inte är så bra defensivt, dels för att de har en helt annan spelidé än konkurrenterna. Det mest exceptionella talet i det här sammanhanget är att Man City är lika överlägsna som MFF men står så långt från mål att av motståndarnas 6.88 avslut per match går 3.88 på mål, mer än vartannat. För MFF är motsvarande ligger motsvarande (uppskattade) tal 25-33 % det vill säga vart tredje eller fjärde avslut är på mål.

Ytterligare en förklaring till MFF:s få mål i förhållande till avslut är att det den här säsongen varit svårt att göra mål i första halvlek. Det har ofta verkat som det är först efter halvtidspausen som laget verkligen höjt sig och presterat. Ofta i samband med att Markus Rosenberg kommit in, (har jag en högst ovetenskaplig känsla av…). I tre målrika matcher: Hammarby 4-1, AFC 5-0 och Elfsborg 3-0 var det fortfarande mållöst i paus. Jag tror att just här återfinns en viss arrogans och lite väl stort självförtroende i förhållande till kvalitéen men också att de som inte är offensiva startspelare fått chansen sällan tagit den. Jag tror aldrig MFF har haft så få mål på forwards det vill säga att mittfältare och backar gjort fler mål än vanligt. Man kan välja och se det som en styrka eller svaghet, dessvärre tror jag det är det senare och just det faktum att alla offensiva spelare är ungefär likadant byggda, lika långa e t c.

Betyder detta något – kanske inte alls.Dessutom finns det troligtvis någon lucka i statistiken och mina slutsater bygger ofta på känsla, inte siffror. Samtidigt säger statistiken att Hammarby spelar oerhört offensivt på hemmaplan mot sämre lag, gör första målet tidigt och utnyttjar sedan ytorna. Hur de gör mot MFF återkommer jag till men känner jag Billborn rätt kommer han med några överraskningar.

En sista statistikdetalj: en dålig inledning är inte hela världen för ett lag med bra spelare. Djurgården kryssade hemma i premiären mot Giffarna. MFF tog en pinne första två matcherna och efter tre matcher hade Hammarby endast två poäng men det har ju ändå gått ganska bra i fortsättningen.


About this entry