Den engelska jultraditionen och Brexit

Engelsk ”Christmas Cake” är inte olik en gammal engelsk fotbollsplan i juletider. Åtminstone på toppen som är ojämn och brun i olika nyanser. Inuti är fylld av russin och ibland andra, lite mer exotiska små fruktbitar – sådana tunga, nästan överlastade kakor är nästan eviga, de varar väldigt länge för det räcker nästan med att bara titta på den för att bli mätt.

Jag åt två stora bitar av kakan på julafton (på norra Jylland) och först nu, i Annandagens otta är jag sugen på mer – får tröst-titta på ett fullödigt, massivt ligaprogram i dag.

Det mest spännande är att engelska ligan ofta avgörs under det här korta, intensiva julprogrammet. Lag som förlorat kan bryta mönster och skapa den vinnarkultur som så småningom tar dem ut på fast, grön mark. Lag som gjort det hyfsat eller spelat över sin förmåga slirar, får en reality check och tar sig sedan aldrig riktigt ur det mentala, och placeringsmässiga träsk som bottentre utgör.

Jag har redan några kandidater och jag tror trenden är än tydligare om en vecka.

Dessvärre är Brighton en av förlorarna. Graham Potter tog ut fel lag, bytte ut den bäste spelare (Trossard) och satte in gamla publikfavoriter som absolut varken hade kropp, teknik eller tempo för den här nivån. Han formerade laget fel och gjorde fel byten. Illavarslande för ett lag och en manager jag verkligen vill ska lyckas.

Att förlora hemma Sheffield United var lite pinsamt men de typisk engelska lagen och deras uppdaterade variant av ”kick and rush” fungerar. Nästan alla lag på den undre halvan spelar likadant men några gör det bättre: som just United, Burnley, Crystal Palace och kanske Watford som fick nytt liv före Pogbas comeback.

Newcastle är splittrat mellan den traditionella spelstilen som supportrana älskar och det faktum att det faktiskt även finns en kultur av teknisk, vacker fotboll i klubben. De klarar sig, liksom Southampton medan jag tror Brighton är den klubb av de som vill ha boll och spela teknisk fotboll som löper stört risk att åka ur.

I ett större, längre perspektiv tycker jag mig redan nu skymta en annan, mer Brexitanpassad EPL. Domarnas tydliga paradigmskifte vad gäller målvakternas status är tydlig. Klubbarnas vilja att satsa på engelska managers och fler engelska spelare är också uppenbar. Samtidigt är alla de riktigt stora klubbarna totalt beroende av utländska managers och spelare vilka företräder en väldigt oengelsk fotboll. Hur det slutar har jag ingen aning om. Kanske plockas russinen ur kakan – att det blir en Exodus med Pogba som första man över gränsen. Eller så finner man en kompromiss som bär frukt. Oavsett hur det går vet jag att det hänt något i den engelska ligan den här hösten och att den tendensen kommer förstärkas under julhelgen – även om planerna inte längre är bruna och ojämna som en traditionell engelsk Christmas Cake.