
Öl och idrott är intimt förknippade med varandra. Enligt min MFF-vän Magnus Johansson är det här ett IPA-fynd i världsklass. Både till pris och kvalité. Gör debut på Systemet samma dag som MFF har säsongspremiär.

För mig är Jai-Alai framförallt världens snabbaste bollspel som jag studerade lite i Barcelona under sent 1980-tal. Nere på Las Ramblas, ungefär mellan Arts Santa Monica och Plaça Reial. Högst upp i ett gammalt hyreshus från 1800-talet låg en ganska förfallen Fronton. Man kom dit genom en fullkomligt anonym och lång gammal brant betongtrappa som överhuvudtaget inte sa ett knyst om att den lede till en legendarisk sportarena, en baskisk enklav i hjärtat av Katalonien.
Här dracks det flitigt och gamblades. Vadslagningen gick till så att ”bookisarna” nere på planen slängde tennisbollar skurna i två halvor. De hade små griffeltavlor, du ropade på någon och vad du vill satsa på, så slängde gubben upp kvittot i bollen och du lade i pesetas och kastade tillbaka bollen. Långsamt, i en fin lätt båge så att gubben kunde ta en lyra. 

Från början förstod jag väldigt lite av själva spelet men blev djupt fascinerad av kulturen, ruffigheten och den här delvis undre världen av sport, högt över Ramblas. En fronton nästan granne med den världsberömda gamla Operan på samma sida. De lite fantasifattiga men röststarka skådespelen påminde lite om varandra förutom att de här föreställningarna gavs mitt på dagen och vi var aldrig fler än 10-15 personer i det siestaliknande publikhavet. Ingen skrek ”Bravo” eller ”Da Capo”.
Jai-Alai är inte helt olikt squash, bollen är snabb men spelet lite enformigt, tycker jag. Men detta var den stora spanska publiksporten före fotbollen. Varje stad hade en egen fronton med stora läktare och troligtvis kastade man bollar mellan sig redan då. På slutet av 1800-talet. Till och med den lilla aragonska bergsbyn Tormón med tio fasta invånare (där jag tillbringade nån sommar med Nuria och hennes familj) hade en gammal fronton vid torget. Det var också en stor kvinnosport – fanns många tuffa tjejer som spelade Jai-Alai långt innan de fick syssla med andra idrotter. Så utan tvekan en baskisk-feministisk föregångare. Några kvinnor såg jag dock aldrig på Frontonen högt över Ramblas.
PS Den stängde 1989 men sägs förbluffande nog fortfarande existera.
Lämna ett svar