200 procentig lönesänkning

David Boysen är rekordens man, både vad gäller matte som antal klubbyten. Frågan är hur många klubbyten han själv tror sig ha gjort, nu när fingrarna snart tar slut. David Boysen är en sådan fotbollsspelare som får en att fråga sig vad det är för sorts människor som styr i fotbollsklubbar? Hur hamnade de där, var aldrig förmåga att bedöma en talang något som klubbarna nämnde i arbetsbeskrivningen?

David Boysen sa till Expressen att han gick ned i lön med 200 procent när han bytte från Beitar Jerusalem till Elfsborg. Innebar det att han bara fick en fjärdedel så mycket lön i Elfsborg eller menade David att han fick betala lika mycket för att spela i Elfsborg som han tjänade i Israel – först då når vi något som liknar en 200 procentig lönesänkning.

Historien är med i en dansk lärobok i matematik och jag har en känsla av att det är detta som David Boysen kommer ihågkommas för, hans relation till procent snarare än prestationerna på planen. Boysen är snabb (i benen), har hyfsad teknik men saknar totalt speluppfattning. Under Henrik Larssons geniala ledarskap tofflade Boysen in två bollar i två på varandra följande seriematcher och blev följaktligen upphöjd till ”het skyttekung” av fotbollsexperterna i svensk media. Är det så det har pågått de senaste två åren?

För det var då, i januari år 2018 efter Kristus födelse som forwarden anlände till Beitar Jerusalem, på fri transfer från danska talangfabriken Lyngby. Beitar tyckte han var så dålig att de efter ett halvår lät honom fortsätta resan till Borås. Uppenbarligen utan Jimmy Thelins kännedom. Det hävdar i alla fall Boysen själv som menar att styrelsen i Borås köpte honom. I alla fall stannade han bara där i 6 månader och 3 matcher innan PO Ljung i Helsingborg såg det som inte så många andra upptäckt. Eller så var det styrelsen igen för Ljung lät inte Boysen spela så mycket. Vilket kan tyckas konstigt eftersom kontraktet löpte på två säsonger med option på ytterligare ett. Det blev bättre när Henrik Larsson tog över men med Henrik Larssons plötsliga försvinnande försvann även Boysen. Till israeliska Sekktzya Ness Ziona, där han stannade ytterligare ett halvår. Nu i januari 2020 och med Donald Trumps nydesignade fredsplan i färskt minne är det dags för den sjätte klubben på 24 månader. Blir det ett nytt halvår i israeliska andraligan med Hapoel Nof HaGalil?

Blir det sedan Lyngby igen? Det brukar bli det. 25 januari 2016 gick Boysen från Lyngby till Bröndby som för cirka 3 miljoner SEK sålde honom till holländska Roda. Ett halv år senare. Ytterligare ett halvår därefter, 1 februari släppte Roda Boysen på fri transfer till Lyngby. Där han alltså stannade i en evighet, eller elva hela månader för att vara exakt.

Åtta klubbyten på fyra år – är det här något slags rekord? Alltså utan att ha varit utlånad? Jag minns att Clive Allen (bilden) spelade i så många klubbar att han avbildades med ryggsäck men i jämförelse med Boysen var ju Allen närmast sjukligt trogen en och samma klubb. Bland annat de åtta londonklubbar han representerade. Och så gjorde han mål, fler än två i en följd.

PS Det mest forwardslika med David Boysen är nog hans namn, nästan som Clive Allens – kort för- och efternamn: mottagning och så snabbt avslut, inte en massa vokaler och stavelser i vägen. Typ Messi, Zlatan, Best, Klose, Harry Kane…