Bäst i världen och fascinerad av filosofi

Badminton måste ha slagit tittarrekord i går. Finalerna i All England var nästan den enda idrottstävlingen i hela världen, en fullkomligt ofattbar tanke bara för en vecka sedan. En gång i tiden följde även jag denna badmintonens Wimbledon, en gång i tiden såg jag all TV-sport jag kunde ratta in eftersom det sändes så lite. Jag växte upp i Helsingborg och kunde i nästan alla väderlekar se den danska kanalen med mycket mer sport än de svenska. Varken bandy, längdåkning eller backhoppning, ingen friidrott eller ishockey men riktigt mycket fotboll, tennis och badminton.

Gårdagens nyheter i danska public service-TV bestod av 97 procent Corona, och så en minut från All England med den förste och gråtande danske herrsingelsegraren sedan Peter Gade 1999. Att man över huvud taget spelade klart turneringen med fulla läktare är ofattbart men brittiska regeringen och Boris sade förra veckan att det inte fanns vetenskapliga bevis för att Corona spreds på idrottsläktare…

Förbudet mot stora sammankomster i Boris rike träder i kraft först i dag.

Danmark dominerade totalt badmintonvärlden fram till mitten av 1970-talet med bland annat Morten Frost men även Sverige nådde semifinaler och ibland en enstaka final tack vare Ewa Twedberg från Malmö och bröderna Sture och Knut Johnsson från Göteborg – staden som i princip alltid dominerat svensk badminton. Jag hade t o m badminton som ”fritt valt arbete” en timme i veckan med en riktig, äldre klubbtränare. Jag var dock chanslös i skolmästerskapen i IH:s b-sal med det gröna asfaltgolvet mot BT Rekords dåvarande juniorstjärna Jonny Åkesson. Efter det, och samtidigt med Thomas Kihlströms storhetstid tog Östasien över, liksom i bordtennis. Då hade jag för länge sedan lämnat sporterna, min baneman Jonny var väl som bäst rankad sexa, sjua i Sverige, i bordtennis. Svensk badminton är nästan död idag medan Danmark ännu är en världsnation även om Viktor Axelsen saknade (förutom OS-guld) en enda väldigt speciell titel, fram till i går eftermiddag. Du är liksom inte riktigt legitim dansk badmintonstjärna utan en singeltitel i All England…

Läste en lång, spännande intervju med den fynske Viktor för två år sedan. Han fascinerande mig för han liknade Gunde Svan i sin ytterst seriösa, minutiösa satsning men framstod även som en intelligent ung man med stora humanistiska intressen. Hans träning var mångsidig och väldigt reglerad i detalj. Från 06:30 varje morgon. Han studerade vid universitet och hade en kinesisk flickvän på distans vilket innebar att han pratade flytande ”mandarin” och var superidol i Kina. Inte helt olik den gudalika position JO Walder hade, en gång. Viktors hemsida.

Det har skrivits två böcker om Viktor, jag har inte läst någon av dem men däremot Peter Gades otroligt öppenhjärtliga, närmast aggressiva uppgörelse med badmintonvärlden (vet att jag läste den – märkligt jag inte finner texten på bloggen men jag slarvade med kategorier på den tiden). Viktor läser mycket, bilden är från hans fb-vägg och har bildtexten ”några av mina favoritböcker” ( på tre, fyra olika, icke västerländska språk).