Varför dissa DIF?

En snabb och effektiv avslutare som borde vara avstängd för det mesta. En överårig mittback. Det är allt. Sällan har en guldklubb förlorat färre spelare – så varför dissa Djurgården 2020?

Allsvenskans på pappret bäste mittback är utan tvekan Erik Berg. Han är minst en klass bättre än Marcus Danielson men har inte spelet en tävlingsmatch på… jättelänge. Han är en av de tre osäkerhetsfaktorerna som avgör ifall Djurgården kommer tvåa eller typ fyra i år.

Djurgårdens guldspel byggde på Demba-Tourays irrationalitet. Hans löpningar, svanhopp, vassa avslut och hårda armbågar. Man har inte ersätt honom. Kujovic är en duktig boxspelare men absolut inget mer. Kalle Holmberg är en hårt arbetande defensiv forward. Han kommer kanske peta in något mål men är ingen förtroendefull målgörare. Det spelar ingen roll i fall Djurgården får hem någon alla sina småväxta, tekniska, offensiva bollkära mittfältare i förskingringen – det är en ful djupledslöpare de behöver.

Den tredje frågan gäller målvaktsposten. Tommi Vaiho hade en sagolik men osannolik säsong. Han, och de uteförsvarare han inte skadade, skapade trygghet. De var ett av skälen till guldet. Jag tror inte det upprepas. Tommi är i sina bästa stunder en bra allsvensk målvakt, inte mer. Den som kan ta Djurgården långt sitter fast på bänken – jag tyckte PK Bråtveit var seriens bästa målvakt så länge han fick spela. Att han gjorde något misstag hör till åldern och miljöomställningen. Han, ensam, kan avgöra Djurgårdens öde.

Det är också bänken, i ett bredare fast motsägelsefullt perspektiv, som kan ta Djurgården väldigt långt. Både i försvaret och på mittfältet har man många erfarna, duktiga alternativ. Helt klart den bästa och bredaste truppen bortom Malmö. Så med Berg i form blir det stort silver och erkänner man Bråtveits kapacitet kan man utmana om guldet.