Några ord om Norrköpings tre poäng

En rättvis men ändå lite problematisk seger i säsongspremiären.

Det mest positiva var att Sead Haksabanovic gjorde vad han ville. Löfqvist drog ned honom efter varje tunnel och borde ha varnats. Målet var i första hand två pinsamt dåliga kalmarinsatser. Dels att fyra försvarare går bort sig samtidigt så högt upp på grund av en förstatouch och därefter står Hägg-Johansson och täcker ena stolpen så Sead kan bredsida in bollen över en meter från stolpen – ifrån 20 meters avstånd utan att Hägg-Johansson nådde den.

Kvittering på ett skitmål och sedan ledning och vinst på ett mål som Löfqvist styr med högertån så bollen hamnar på Totte Nymans vänstertå. ”Klassmål”, sa Robert Åhman Persson, som i övrigt var bra. Nja, ganska bra eftersom han inte berömde Kung Seads första halvlek då han var matchens i särklass bästa spelare.

Han sa heller att Kalmars alla farligheter, inte enbart frisparken och stolpskottet precis före Nymans avgörande tå kom på Norrköpings högerkant. Varken Levi, Semi eller Castengren hade en bra match men Isak tog som vanligtvis allt. Nästan.

Gillade Fröling och Ingelsson i Kalmar. Piotr var ojämn, mång var riktigt dåliga.

Tycker inte heller IFK.s uteförsvar ser stabilt ut. Nästan allting därframme är beroende av Seads ryck, riktningsförändringar och spelsinne. Totte skulle lagt in bollen i tomt mål efter en dålig retur av Hägg Johansson men lyckades få bollen över. Så antalet målchanser gör segern rättvisa. Blir tuffare mot ett taggat AIK.