En förlust sminkad som seger

Malmö FF är i cupfinal. ”Hurra” och ett tack till tränare Tomasson för att han tog laget dit. Lika värdefull var Johan Dahlin med en suverän frilägesparad med handen efter tio minuter och sedan två straffräddningar (han läste Moro och tvingade Batanero att slå en straff denne inte behärskade).

Att vara i final är bra men det betyder inget ifall man inte vinner den. Alltså ska avancemanget inte värderas så högt. Dessutom är en cupseger inget värt mot det faktum att MFF bara S K A vinna allsvenskan efter två raka misslyckanden. Jag tror till och med det står inskrivit i tränarens kontrakt. Samtidigt förstärkte matchen alla de negativa trenderna för laget, nästan. Inför ”seriefinalen” mot Norrköping på måndag. Lägg till det 120 matchminuter i några av de viktigaste benen och du har plötsligt fördel Peking.

Problemen:
Den ursprungliga backlinjen som släpper till frilägen på omställningar.

Den dysfunktionella taktiken (4-2-3-1).

Bristen på målgörare.

När Lasse Nielsen tvingades gå ut och Oscar Lewicki flyttades ned löstes det problemet med långsamma, högt stående mittbackar. För mig som den 8 juni skrev att Lewicki borde spela i en trebackslinje kändes det bra. För övrigt skrev jag hela förra våren att Lewicki var en man för landslaget, som mittback. Han har de egenskaper som behövs för ett lag som för matcher och blir väldigt utdraget. Han har series bästa passningsfot i den positionen och är en utmärkt en-mot-en-spelare. Så kanske har JDT fått en lösning på det ena av sina två backlinjeproblem, mot sin vilja.

MFF skapar fortfarande på tok för få målchanser. Oavsett motstånd. Med två tunga pjäser och nickspecialister mot ett lågt försvarande lag borde MFF fått ut mycket mer av andra halvleks första del. Och ändå var det då chanserna uppstod och missbrukades. MFF:s taktik förutsätter antingen ett öppet spel med två frimodiga lag eller att de tre plus den ensamme forwarden är bra avslutare. Som jag ser det har JDT anammat en taktik som är perfekt för AC men mindre bra för laget. Och när inte AC spelar så är taktiken direkt dysfunktionell eftersom han varken inte har rätt spelare, eller motståndare, för 4-2-3-1.

Det finns en övertro på vissa spelares målfarlighet. Molins kom in och snodde ett fantastiskt avslutsläge för Bachirou genom att själv ta emot vända och avsluta istället för att låta en rättvänd lagkamrat ta avslutet. Molins inte enbart missade, han stal en lagkamrats bättre avslutningsläge i tron att han kunde göra målet, inte lagkamraten. Antonsson var som vanligt osynlig och utan värde. Han vill, han försöker men det här laget och den taktiken är inte rätt för en så pass endimensionell forward. Rieks, Traustasson, Rakip – tror verkligen Tomasson att de är avslutare och har målskyttegenen och vad grundar han det på? Att de gjorde några av MFF:s alla mål förra året med seriens bästa och mest osjälviske forward som anpassade sig till sin tilltagande brist på snabbhet och spelade fram lagkamraterna?

Det stora problemet är dock ”ettan” – Kiese Thelins brist på målkänsla. Felvänd är han världsklass, rättvänd verkar han tyvärr väldigt medioker. Han har aldrig varit en uttalad skyttekung som själv funnit lägena utan alltid varit beroende av bra medspelare. När inte AC kan stå för passningarna ser han rätt misslyckad ut. Kanske kan Toivonens spelsinne avhjälpa en del men det ser fortfarande klumpigt och osäkert ut. Som när Toivonen serverar honom en boll längs mållinjen med en felvänd försvarare som bara försöker täcka bort bollen. Att inte Kiese Thelin från en halv meter vågar ta tag i motståndaren och trycka in bollen tycker jag faktiskt är lite pinsamt. Speciellt med tanke på hans fysik. Hans svårigheter att komma rätt till bollen, hans dåliga fotarbete och relativa långsamhet kan naturligtvis förbättras men han saknar ändå målkungens DNA.

Detta visade sig tydligt vid straffsparken. MFF lär ha tränat sådan hela våren. Så hur kommer det sig att förste straffsparksläggaren har slagit tre dåliga straffar, varav en gick in för att målvakten chansade fel. Kiese Thelin försöker lura målvakten men hans fotisättning och kroppsbalans är naturligtvis scoutat och sönderläst. Ändå tror han att det ska fungera. Men ytterst är det naturligtvis inte hans utan JDT fel som satsar på fel förste straffskytt.

Straffbetyg:
4/5: Berget och Molins – bra, hårda bollar nere vid stolproten. Berget fintade dessutom bort målvakten.
3/5: Knudsen – problemet med en stenhård straff mitt i målet är inte utförandet/tekniken utan att veta när man ska slå en sådan.
2/5: Anel och Bachirou. Målvakten läste båda. Vilka slogs i fel höjd, alltför kraftlöst och i fel höjd. Anel hade tur, det hade inte Bachirou.
1/5: Bra straff ifall målvakten aldrig sett den tidigare. Men alla straffskyttar i allsvenskan är kartlagda. Kiese Thelin hade inte fantasin, eller nerverna, att han förändra sin straff och därför var det lätt för målvakten att rädda. Jag skriver i imperfekt för jag förutsätter att MFF nu byter förste straffläggare. Berget, Molins och Toivonen borde vara kandidater.