Utmattningssyndromet

Linus Hallenius hade två ”förstatouchar” som får en att drömma. Båda inom ett par minuter i början av sitt inhopp. Första gången fick han inte väggpassningen i djupet som friställt honom. Andra gången blev passningen ”snettbakåtinåt” i straffområdet blockad.

Isak Pettersson gjorde en suverän frilägesparad på Bergströms friläge, efter Therns bolltapp. Lika briljant var det när han lurade Moro att ta ett galet svårt avslut två mot en.

Totte Nymans gjorde ett par offsideslinjeslöpningar som var läckra och gav ett friläge.

Sead Haksabanovich ägde sin kant, gjorde vad han ville. Framstod som magnifikt i ett blekt, tröttkört, långsamt och frustrerat IFK.

Alla har förväntningar på serieledare. Det borde inte vara så efter 3-3 borta mot Falkenberg men svenska fotbollsexperter ser inte till sånt. De tittar på tabellen och sedan går de igång med att haussa.

Fotbollskanalen menade att Mjällby skulle komma att ”krossas”. Dplay menade flera gånger att IFK nu även har bredden för vad de kallade ”guldet”. Högste ansvarige Norrköpingsledaren sa att han sett ungefär 600 matcher och alltid var nervös men inte nu för det här var, underförstått, garanterad vinst. I just det ögonblicket blev jag själv säker på att det skulle bli ännu svårare än vad jag misstänkt. Varför blir det så himla fel när någon sticker en mikrofon under den mannens mun?

Så guldet? Nja. På pappret har IFK kanske bredd det men det finns risk för att augusti blir så tung att när allsvenskan blir normal igen har man redan tappat alltför mycket.

Varför Totte är blek, varför Thern och Fransson inte alls står att känna igen och Sead varit en skugga i ett par omgångar tidigare beror huvudsakligen på Jens Gustafssons ovilja att rotera, eller brist på bredd. Nja Fransson har inte spelat så mycket men uppenbarligen ändå alltför mycket, eller litet. Bra är han inte men uppenbarligen är alternativen så få att Fransson får mycket mer speltid i allsvenskan än vad han just för ögonblicket är värd. Och det är ett tecken på att truppen inte är så bred, i verkligheten, i augusti 2020, som alla experter tror.

Det är sex matcher till före spelprogrammet får en återhämtningsperiod. Sex. För ett lag med så lite luft att det nästan går på fälgen. För även om Jens är nöjd med spelet (i en 1-1-match hemma mot Mjällby där målchanserna dessutom var jämt fördelade) och menade att det var bättre än 3-3 mot Falkenberg så är det självklart matcher en serieledare ska vinna. Jo Mjällby gjorde det väldigt bra, undantaget de inledande tio men det hjälper ju inte – detta är matcher en serieledare och guldvinanre ska ta mer än två poäng i.

Pontus Almqvist syntes i princip endast när han nickade en bra chans långt över. Du kan inte lita på att en 17-åring håller hög klass varje match (fast hörnorna var hörnorna galet dåliga eller var det någon som egentligen skulle nickskarva där men aldrig dök upp – resultatet såg lätt patetiskt ut). Men Bergmanns utgångsposition, och den tydlig offensiva 2-6-2-uppställningen var spännande – framförallt på pappret.

Det blir mycket bättre när Hallenius är tränad och i form så han erbjuder alternativ men just nu ser det ut att vara IFK:s största problem – bristen på boxspelare och målgörare mot lågt stående förvar. Kanske ska man, i brist på en Kujovic, mot lag som Mjällby flytta upp Lauritsen lågt tidigare och sedan låta en snabba defensiv spelare och bollvinnare ta hans roll och döda omställningar. Dessvärre vet jag inte riktigt vem det kan vara. Kan det vara en roll som passar den så ur form varande Fransson? Det låter motsägelsefullt men så blir jag inte heller riktigt klok på var Alexander står. Vad jag efterlyser är en spelare med Maic Semas fysik men jag är osäker på om han har huvudet för den rollen. Fast med fem byten finns i alla fall teoretisk grund för sådana taktiska chansningar.

Det positiva med Häcken borta är att de inte kommer inleda med ett lågt stående försvar. Att det blir ytor att löpa i och ytor att passa i. Det borde passa IFK som handsken, i fall man orkar.