AIK-syndromet

De är klubbar med alltför mycket historia. Och alltför lite nutid.  Först drabbade är AIK men symtomen syns även i andra klassiska herrfotbollsklubbar. Samma otåliga ledare anställer ständigt nya tränare istället för att se till att förnya en gammal, dysfunktionell och klubbkramande organisation. Och föryngra truppen. Att internrekrytera kan vara bra, att öppna famnen för hemvändare är alltid dyrt men ofta framgångsrikt – till en viss gräns.

Jag har alltid gillat Rikard Norling. Gör det fortfarande. Hans lika modiga som dumdristiga beslut att spela en massa 17-åringar samtidigt tror jag ursprungligen grundade sig på det faktum att klubben inte värvat tillräckligt bra spelare. Och att de spelarna var alldeles för dyra. Och skadebenägna. Det fanns också en övertro på gamla trotjänare och stabbiga ytterbackar som gjorde en föryngringsprocess alltmer nödvändig och till slut oundviklig och då smått katastrofal.

I motsats till Alexander Axén vidhåller jag att AIK:s problem 2020 i första hand inte varit offensiva utan i huvudsak kan ”fnurret” formuleras som följer: oerfarna 17-åringar behöver boll. Utan boll kan de inte spela man-man i allsvenskan. Speciellt ifall de är beroende av varandra. Vill AIK lösa sina problem långsiktigt ska man nog börja med att ”göra en Norling” i hela organisationen – skaffa nya kompetenta ledare högre upp i hierarkin. Ledare utan alltför stark AIK-anknytning. Att ständigt internrekrytera har sina nackdelar. För att parafrasera en ”för-AIK-ares syn på nödvändiga föryngringsprocessen: ”här rivs för att få luft och ljus”.

En lustighet i sammanhang är att den nye, internrekryterade huvudtränaren Bartosz Grzelak hyllats för att han efter att ha blivit utspelade av Elfsborg sa att AIK var ett bottenlag. I själva verket säger han det bara för att slippa pressen att prestera. 1-1 i Kalmar, förlust på Friends och troligtvis en ny poängförlust på Listerlandet är inte katastrofalt för ett bottenlag. Men det är kris för ”AIK”. Och faktiskt även för den huvudtränare som nyligen var assisterande. I själva verket är det ganska falskt att säga att AIK är ett bottenlag eftersom budgeten och resurserna är ett topplags. Men en ny, yngre tränare kan naturligtvis inte gå ut och dissa sig själv och sin chef. Han försöker bara göra arbetsvillkoren mindre odrägliga.

Hans allsvenska planerfarenhet är tilläggstid mot MFF borta 1997 – ett par minuters speltid. Det är allt. Jag såg dem. Jag minns dem för hans namn var så ovanligt. Och för att han aldrig rörde bollen. Eller så var det han som var AIK-debutanten som sprang ut med bollen över sidlinjen – pojken med större vilja än kunnande. I fötterna.

Bartosz Grzelak är 42 år gammal. Assisterande förbundskapten U-21. Klart man har höga krav, klart det blir spännande att följa den desperata kamp jag tyvärr tror han kommer misslyckas med. Ifall nu inte AIK köper två spelare om kan gå rätt in – en mittback och en boxspelare.

Ett annat skäl till att jag inte tror på Bartosz Grzelak är att han gick ut och antydde att Elfsborg medvetet försökte skada Nabil Bahoui. Det var ett ovanligt klumpigt sätt att försöka skydda en spelare som är a. är totalt beroende av sitt humör och sina känslor samt b. får oerhört många frisparkar med sig eftersom han ofta filmar och alltid förstärker.

AIK:s huvudtränare vänder på frågan om sin egen spelares osportslighet och bristande moral till att handla om Elfsborg och andra motståndares medvetna eller omedvetna försök att skada hans ”stjärna”. Mourinho kan vräka ur sig sådana cynismer, Bartosz Grzelak kan inte göra det i augusti 2020. Jag tror Bartosz går ”all in” på att Bahoui ska lösa krisen. Nabil Bahoui är en alvedonlirare – ger i bästa fall tillfällig smärtlindring men maskerar och försämrar prognosen för AIK. Och för Bartosz.