Ibland krävs mer än godkänt

Det märktes inte att det var seriefinal. Mer än i dplays exalterande referat. Alltför många avslut, ganska medioker insats av serieledarna med tanke på insatserna. Reserverna gjorde hyggliga prestationer. Det är inte deras enskilda misstag som gör att seriefinalen hemma slutade med två förlorade, lite lätt frustrerat bortflugna poäng. Men med fem andra spelare tror jag det är en match MFF varit lite bättre i. Och vunnet.

Ola Toivonen hade förmodligen avslutat lite längre bort från Tim Rönning gigantiska hängande händer och armar. MFF var faktiskt inte tillräckligt vassa framåt. Trots 22 avslut. Tim Rönning gjorde två bra parader men utöver det var de goda målchanserna få. Och målet var egentligen inte ens en egenproducerad målchans utan frukten av AC:s luriga press.

Felix Beijmo hade kanske blockat bollen mot målet vid kvitteringen.

Johan Dahlin hade kanske inte förflyttat sig alltför långt till vänster, stått på fel fot och täckt första stolpen när det tama avslutet rullar precis till höger om honom.

Bonke Innocent hade gjort ett bättre jobb defensivt och inte tillåtet Elfsborg att komma till så många bra avslutslägen. Det är OK att släppa till 15 avslut ifall man gör flera mål på andra sidan. Nu skapade man väldigt få bra målchanser, som inte förvaltades.

Rasmus Bengtsson hade kanske varit lite säkrare och tryggare, kanske tillfört laget lite mer än Brorsson även om jag inte tyckte Frans hade speciellt många fel.

Jag tror, för att så lite salt i såret, att med Bachirou i Rakips roll hade MFF lett serien med nio poäng.