Damboxningens dialektik

Problemet med sporttexter är att författarna själva sällan har erfarenheterna vi söker. Det smyger sig in mellanhänder, spökskrivare, agenter, förlagsekonomer och marknadsförare utan gehör. Vilket gör Åsa Sandell unik.

”I själ & hjärta” utgör en sällsynt autentisk ”kärleksförklaring till boxningen och människorna som befolkar den”. Hennes slutord är bra, boken dessförinnan än bättre. Jag har bytt ut Åsas ”idrott” mot ”boxning” för boken handlar väldigt lite om idrott, och boxning är i mitt tycke knappast idrott. Möjligtvis allting annat men inte idrott i modern tappning. Eller så är boxning just detta – idrottens egentliga, vanställda arv och essäns medan alla andra ickeantika idrotter och grenar är anpassade och tendensiösa.

Ursprungligen var idrott fostrande. Unga grekiska män tävlade nakna och inte sällan var döden den ende domaren. Den är först när romarna tar över som idrotten blir blodigare, mer underhållande men tappar pedagogiken. De ursprungliga idealen återföds i boxningen på 1700-talet och utgör fortfarande dess grundläggande själ och hjärta: du är alltid ensam i ringen, totalt ensam. Du har en motståndare framför dig och en inom dig varav den sistnämnda är den klart värste. Boxning kräver modet att konfrontera både kärlek och ofrånkomlig smärta. Boxning är en kamp mot dig själv och många av kapitlen I själ & hjärta berör just boxningen som metod, som kravfylld religion – en bekännande boxartjej har så oerhört många fördomar att knocka. Är en del av ens hjärta dessutom upptaget av författande och kulturtexter blir motståndet än tuffare.

Boken är indelat i tre ronder.
I ringen
I ringhörnan
Ringside

De består i sin tur av 12-15 essäer som manlighet, Gud, skador, döden, klass, den farliga familjen, lokalen, rasism, domare, film, bekräftelse, moralpanik, blondiner med mera. Eller dilemmat att man samtidigt vill vara snygg, vacker, hotfull och lite lagom blodig.

Med kärlek och ärlighet vinner Åsa Sandell. Hon redogör självkritiskt för sina misstag och hyser förståelse för alla andra boxares. Hon beskriver cynismen, och infightas med det mörka förflutna samtidigt som hon på fullaste allvar försöker beskriva kärleken, drömmarna och inte minst gemenskapen. Att upplevelsen, ensam i ringen, absolut inte liknar något annat i vår västerländska kultur. Skuggboxning är inte enbart ett begrepp inom psykologin.

Åsa skildrar boxningen ur en rad olika men spännande och ovanliga perspektiv. Inte minst kulturella och sociala. Den ensammaste av idrotter bär ett samhälleligt utanförskap som blir till oerhört stark, och nödvändig, sammanhållning. Därav begrepp ”befolka” då ringen utgör ett eget land eller zon helt olik andra umgängesformer och de som lever där är evigt förbundna av sina gemensamma erfarenheter – de goda och de extremt dåliga.

Det är boxningens stora, och kanske enda, reella tillgång – att du är bekräftad och inkluderad. Just därför är det så lätt att exkludera, att ifrågasätta vilka som har rätt att bo där. På ett överraskande nedlåtande sätt beskriver hon de intellektuella och wannabies som trots ett minimum av erfarenheter säger sig tillhöra gemenskapen. Hon namnger flera kulturkändisar som kallat sig boxare. Att hustrun till en boxningsentusiast fnyser och lämnar minglet får Sandell att spekulera i om bevekelsegrunderna: kvinnan vill inte prata boxning för att hon kanske inte själv vågat boxas – som om det fanns en latent hemlig önskan hos alla att slå och misshandla sin medmänniska.

Vad jag trots allt saknar är träningen. Inte ännu en sociokulturell analys av boxargymmet och sparringens lockelser utan om själva träningen – den vardagliga som upptar allra mest av en boxares liv. Varför Åsa förbigår den och dess unika värld kan jag bara spekulera i – kanske finns ett samband med bristen på träning och hennes korta och inte helt lyckade karriär. Kanske tog kulturskrivandet alltför lång tid?

I själ & hjärta (Atlas förlag) är dock en av de mest ärliga och spännande böcker om ”idrott” jag någonsin läst. Jo, faktiskt. Inte bästa men en bok som absolut borde översättas och få betydligt fler läsare.


About this entry