Sluta toppa Janne!

Gustav Svensson i ”nära-träningsmatch-upplevelsen” på Friends mot Portugal definierar allt vad som är fel med vår förbundskapten. Här, liksom i lördags mot Frankrike, fanns chans att ge unga spelare unik erfarenhet och därmed bidra till att de utvecklas. Så tänkte den Janne Andersson som tränade Halmstads BK, innan han fick sparken för elva år sedan. Han som bestämmer över svensk herrfotboll upprepar mantrat ”bästa laget ska spela” och med den filosofin kommer ingen någonsin utvecklas någonstans, i blågult. I stället släppte Janne loss en omdömeslös 33-årig notorisk bänknötare som inte enbart satte punkt för sin egen landslagskarriär utan även sabbade matchen eventuella värde för de tio övriga i laget. Och för oss naiva Nations League-tittare som fortfarande identifierar oss med svensk herrfotboll. Vi är en liten, krympande härdad skara men det börjar bli tufft nu.

Janne Andersson är naturligtvis fortfarande en väldigt duktig förbundskapten men han saknar numera förmågan att tänka längre än mantrat ”en match i taget”. Han behöver perspektiv, och han behöver någon som viskar i hans öra att det viktiga är inte att försöka vinna varje match till varje pris. Speciellt inte matcher utan värde som inte går att vinna eftersom motståndarna gör vad de vill, men absolut inte mer än tillräckligt. Janne Andersson satsade på resultatfotboll och är säkert i hemlighet ganska jättenöjd med ”en uddamålsförlust mot världsmästarna”.

Det röda kortet borde Janne ta på sig – det var faktiskt hans laguttagning, hans trupp och hans förtroende som fick Gustav Svensson att vara både sen och klumpig i två katastrofalt misslyckade motlägg. Förbundskaptenen borde ta intryck av svensk ungdomsfotboll och sluta toppa, i varje match. Jag hade hellre sett ett ungt svensk lag förlora 0-4 än genomlida två gånger 90 minuter med blågula gammalgubbar som i bästa fall var, och är, tvåa på varje boll.