Kepa, straffar och fuskhörnor

Bruno Fernandes missade en straffspark. Den tredje av de 33 i karriären och den första av 11 för Man United. Bakom bedriften stod Karl Darlow – 30-åringen som efter fem säsonger på bänken fått chansen framför Newcastles nät. Det såg ut att vara en usel straff eller så är Karl en så dålig straffmålvakt att han inte lät sig luras – det var under alla omständigheter hans 7:e räddning på 32 försök…

Liverpools Adrian skulle haft frispark vid Evertons 1-1-kvittering. Andre Gomez blockerar hans försök att gå ut alldeles efter hörnan är slagen. Sedan backar Gomes, och Mina, ut så att de när bollen är i straffområdet är de långt från målvakten. Det är smart eftersom det stör så mycket att målvakten inte kan komma ut i tid och går han ändå, fast lite senare, kommer han försent till bollen. 

Aston Villa gjorde likadant mot Leicesters Kasper Schmeichel medan Arsenal mot Man City lät spelaren stanna där än längre framför målvakten. Det var inga obstruktioner som ledde till mål men båda var mycket medvetna och intränade. Jag förstår att inte Viasat regerar men VAR-domarna i Merseysidederbut borde ha gjort det – ifall de förstod vad de innebär att vara målvakt.  

Timo Werners 1-0 mot Southamptons fem försvarare och en målvakt var väldigt häftigt. Även hur hans dubbeltunnnel på backen ger honom den ursprungliga ytan.  

Det spelar dock ingen roll hur många mål Timo gör så länge Kepa står i målet. Det gjorde han i 3-3-matchen mot Southampton eftersom nyinköpte Mendy skadade ljumskarna på träning med Senegals landslag. Chelseamålvakten fegade först ur på en jättehög studsande 50/50-boll, hoppade sedan inte tillräckligt högt och avslutade med att än en gång visa uppenbar rädsla. När bollen ligger vid sidlinjen så slänger han sig mot den med fötterna före istället för att fånga eller boxa ut den till hörna. Det är helt OK att vara rädd. Jag dissar inte Kepa. Däremot är det för mig helt obegripligt hur en målvakt som är så rädd kan vara världens dyraste. Egentligen handlar det om att manager Lampard ville ge Kepa chansen i en ”lätt” match och placera gamle Caballero på bänken. Tanken var god, i teorin. Uppenbarligen mår Kepa så dåligt psykiskt att han för närvarande inte håller varken EPL-klass eller professionell standard. Om det var Lampard, eller målvaktstränarna, som inte kunde bedöma Kepas hälsotillstånd låter jag vara osagt. Vi kan i alla fall dra slutsatsen att Kepa knappast inte står nästa match för Chelsea. Det är ett tragiskt slut på en av målvaktshistoriens mest spektakulära, och märkliga, transfers.