När lämnar Jon Dahl?

10 oktober inträffade det mest uppseendeväckande i skandinavisk klubbfotboll de senaste åren. På dagen två månader efter att FC Köpenhamn nästan slagit ut Manchester United i EL:s kvartsfinal.  

Ståle Solbakkens position och makt i FCK kan enbart jämföras med den Sir Alexs hade hos segrarna. Norrmannen var tränare och sportchef. Över 600 matcher och återupplivad från de döda som spelare av klubbdoktorn för 20 år sedan. En kvalificerad kult-ikon, om någon.

Men i Superligan har det gått uselt utifrån normen att FCK alltid vinner. När nu ”provinsen” tagit över och FCK till och med torskade mot lilleputtarna Rijeka i EL-kvalet tog det sex dagar innan ungdomstränaren fick Ståles jobb, tills vidare. Dem enda kommentaren från klubben är att: ”en ny huvudtränare utses när FCK funnit den rätte”. 

Under tiden har ”bänk-tränaren” tappat till Ålborg hemma och FCK är efter endast fem omgångar i Superligan ÅTTA pinnar efter Bröndby. Den forna storklubb som nu reducerats till förortsföreningen vars bäste spelare FCK helt cyniskt köpte i somras i en affär som kallades både skandalös och omoralisk.

På söndag väntar säsongens näst svåraste bortamatch mot AGF, sedan derby mot Lyngby och den 8 november CL-klubben Midtjylland borta. Den kvällen kan Superligan vara helt över för FCK. Det kan också vara kvällen före morgonen då FCK officiellt utser Jon Dahl Tomasson till klubbens nye tränare och sportchef. 

Jobbet är det alla danska tränare drömmer om. Att en äregirig spelare som Jon Dahl inte tänker som en ”vinnarskalle” i rollen som tränare skulle överraska mig. Vad han än har i Malmö FF har han det dubbla i FCK: dubbelt så mycket pengar, dubbelt så stor stadion, dubbla antalet följare, dubbelt så många europeiska ögon på sig och framförallt all den makt som är så extremt begränsad på andra sidan bron. Vill Jon Dahl göra något riktigt revolutionerande i FCK behöver han endast övertyga beundrarna i styrelsen i Parken. I Malmö måste han till och med utmana och/eller fjäska för medlemmarna på årsmötet för ett godkännande.  

Den 8 november har MFF precis slagit Sirius hemma och troligtvis säkrat guldet med tre omgångar kvar. Därefter kommer ett landslagsuppehåll och MFF kan återgruppera och samtidigt släppa på förlåten och offentliggöra vad den närmaste framtiden innebär. Kanske, i bästa fall, har man klart med en ny tränare före 8 november.  Poya? Rydström eller har Aage Hareide den här gången rekommenderat Norra Europas mest framgångsrike tränare, Ståle Solbakken?     

Varför jag kommit fram till de här gissningarna. Jo, dels på grund av hur angeläget det är för varje dansk att få jobbet. Dels på grund av FCK:s agerande, och historia. 

Förra gången Ståle fick sparken var efter säsongen 2011 och då köpte FCK över den allsvenske tränare de trodde var bäst. MFF:s Roland Nilsson ( så skrev jag då).

Nu väntade FCK fem dagar med att tillkännage en interimtränare som de kunnat namnge minuterna efter avskedandet. De väntade fem dagar eftersom de inte fick den de ville – och vem skulle säga ja den 10 oktober men tvingas tacka nej den 15 oktober, efter fem dagars förhandlingar? Vem kan säga nej då men JA senare på säsongen? Det måste i princip vara en tränare i Norden, eller Ryssland, som om några veckor inte längre är moraliskt bunden till sin nuvarande klubb. Och samtidigt är bättre, yngre och mer framgångsrik än Ståle plus har en stort kunnande om dansk klubbfotboll. Då återstår inte så många andra alternativ än just Jon Dahl Tomasson. 

Lägg till att taijmingen är helt perfekt för en ny tränare. Ingen kräver mer de första tio månaderna än att FCK blir trea och kan kvala sig ut i Europa. Igen. Det är att få ett högriskjobb med tredubbla fallskärmar utan att planet ens lyfter förrän nästa säsong. Totalt kravlöst, nästan.  

MFF, tror jag, har motvilligt gått med på arrangemanget. De vägrade släppa JDT omedelbart. Parterna förhandlade i fem dagar och kom fram till ett resonemangsäktenskap.  MFF vill ha kvar JDT men inser att det inte fungerar med en tränare som hellre vill vara på andra sidan Öresund. Kvällen den 8 november är den perfekta tidpunkten för att köra över bron för sista gången. Om nu guldet är ”himma” tills dess…

Ifall jag har rätt i mitt resonemang, ifall FCK:s affärsmoral är rätt eller fel eller om vi ska döma JDT eller istället glädjas med guldet han gett lämnar jag åt andra att bedöma. Jag gillar JDT, jag hoppas han får en storartad tränarkarriär men det är inte detsamma som att jag inte ser de moraliska problemen med en mer eller mindre framtvingad ”försäljning”. 

Eller så har jag fått allt om bakfoten och har tokfel!