Marko och målvaktsmotoriken

Få målvakter har varit lovande så länge som Marko Johansson. Från debuten i augusti 2015, flera säsongen i allsvenskan och Superettan och så nu chansen i MFF. 

Det har inte varit en spikrak väg. Det finns några saker som gör att Marko Johansson fortfarande, vid 21 års ålder, bara är en lovande målvakt ganska långt från att få rollen som förstemålvakt 2021 – oavsett Johan Dahlins rehab och eventuella comeback. 

Vid målet i dag mot IFK Göteborg fattar han inte ett, utan tre felaktiga beslut. Inget av dem påverkades direkt av det oturliga faktum att han halkade och tappade fotfästet. 

1. Det var fel att gå ut på d e n bollen. Anel hade varit före eller jämsides. Den gamle långsamme Wernblom hade under alla omständigheter hamnat med bollen i en position där det var omöjligt att skjuta igenom Anel och Marko.   
2. Han missberäknar studsen i gräset. Trots hemmaplan. På bortaplan har jag större förståelse men vätan på egna banan måste vara bekant för målvakten. 
3. Allt detta kan jag leva med om det inte vore för trean. Det faktum att Marko inte är speciellt långt från bollen när den passerar honom. En hängiven, mentalt stark målvakt hade gjort precis allting för att korrigera misstaget. Marko löper visserligen snabbt tillbaka men försöker inte kasta sig efter bollen. Jämför gärna med Kepas sista match, den mot Southampton där han blir överspelad, springer tillbaka och kastar sig med fötterna in mot boll och motståndare på kortlinjen.

Finns två förklaringar till Markos märkliga, tillsynes lite uppgivna agerande. Antingen har misstagen gjort att han redan gett upp försöken att rädda. Han är så mentalt besviken på sig själv att han redan skuldbelagt sig och släppt in målet innan bollen rullar över linjen. 

Eller. Så är Marko ovan att slänga sig rakt fram – och tillbaka mot målet, i fel riktning. Att rörelsemomentet är så otränat att kroppen inte är van eller bekväm med att kasta sig raklång mot egna målet utifrån en position där han löper. Alldeles för mycket målvaktsträning utgår ifrån att målvakten står parallellt med mållinjen och avsluten kommer rakt framifrån. Rörelserna görs i sidled, eller framåt. Det är med andra ord motoriskt komplicerat att göra något man sällan gjort förut och vars orsakssammanhang inte kroppen begriper och behärskar. 

Detta sammantaget gör att jag inte tycker Marko är mogen att vara förstemålvakt inför nästa säsong.  Just nu. Däremot är jag övertygad och att han vinner ett välförtjänt SM-guld.