Tvångs-VAR?

I måndags drabbades vi av ytterligare ett fall – en allsvensk domare gjorde fullständigt bort sig. Vanligtvis är Andreas Ekberg en av landets bästa domare – nu framstår han som en återfallsmissbrukare, av domarpipan. Att låta AIK:s Nabil Bahoui hoppa in i den avslutsberedde Gustaf Norlin och sätta knäet i ryggen på honom på tilläggstid var ett fullkomligt absurd frikännande. Svårt att tänka mig en mer solklar straff och något som kan vara klumpigare än att hoppa in i en spelförares rygg. Med Ekberg i bra position 7-8 meter därifrån. Fyra dagar tidigare klarade AIK 0-0 i Uppsala då Christoffer Karlsson helt oförklarligt blåste av för frispark i samma ögonblick som Suguita borrade in ett sent ledningsmål i bortre krysset. 

Covid-19-säsongen har inneburit mängder med chockerande dåliga, och avgörande, domslut. Skrämmande ofta är det Stockholmslagen som tjänat på det. Nu tror jag inte de favoriseras. Jag har heller ingen bra förklaring till varför domarstandarden har imploderat just nu. 

Jag har tidigare på säsongen föreslagit långsiktiga lösningar som annan rekrytering, bättre arbetsförhållanden och högre ersättning. Det skulle säkert förbättra standarden, om 5-10 år. Hur gör vi till våren 2021? 

Den enda, acceptabla, snabba lösningen är VAR. Då kan man också ta hjälp av äldre, pensionerade men bättre domare som VAR-granskare. Så får vi åtminstone bort de värsta misstagen. Samtidigt tror jag motståndet är massivt. Svenskar är fotbollsromantiska, för att inte säga generellt reaktionära när det kommer till fotboll. Dessutom är det förenat med kostnader som ingen vill öka just nu när alla klubbar gör stora förluster.