Svensk elitfotbolls smutsiga byk

Affärerna är många, och märkliga. Vanligtvis skyller man på att reglementet är svårtytt, eller att alla gjorde samma sak. Och det funkar. 

Svensk rättvisa är svensk – den kommer inte utan undantag, sneda leenden och välvilligt missförstånd. 

Sirius dömdes i går av förbundet att böta 75 000:- för att man använde en icke auktoriserad mellanhand i Kingsley Sarfo-fallet. Handen satt på Jens T Andersson som fick 595 000 :-för besväret. 

Sirius undanhöll viktig information om spelaren när MFF köpte honom för 13 miljoner. Mig veterligen borde MFF ha kunnat stämma Uppsalaklubben civilrättsligt men sånt får ju inte idrottsföreningar göra. För förbundet. Förbundet har rättvisan på entreprenad.

Förbundet dömde för ett år sedan Sirius att betala hälften av övergångssumman till Sarfos afrikansk/europeiska moderklubb/akademi Soccers Soldiers. Fast förbundets skiljenämnd räknade fram att de 50 % kontraktet fastslog innebar egentligen 0 kronor av 13 miljoner. 

Till det ska läggas AIK:s frikännande och det faktum att ÖFK slapp ersätta Samman Ghoddos för hans kontraktsbrottet mot den spanska klubb han först skrev på för. 

Jag kan naturligtvis inte säga ifall domarna, och frikännandena, är riktiga eller felaktiga. Jag bara fortsätter konstatera att vad gäller juridikens grundregler och affärsmoral så tillämpas de sällan på svenska elitfotbollsklubbar.  Jag har också en stark känsla av att ingen säger något om den snedvridna konkurrenssituationen eller  om moral för alla sitter med händerna i samma syltburk. Alla har tvättid samtidigt och då är det bäst att man bara låter kortbyxorna ligga ett tag till…