Åke Unger och fikonspråket

TV4:s monopol på svensk landslagsfotboll tvingar in Åke Unger (kommentator) och Hanna Marklund (expert) i våra öron. Där sprider de en lätt obehaglig känsla av att ständigt vara språkligt offside. 

De har båda stora förtjänster men äldre, myndiga, rikssvenska rösten bredvid Hannas vill helst av allt framstå som lika kunnig som hennes. Dessutom försöker mannen hela tiden förstärka expertrollen genom att använda delvis egna fotbollstermer – ju längre och mer invecklade desto bättre, verkar Åke Unger tycka. Jag tror det bygger på osäkerhet och rädsla. Jag tror Åke känner sig hotad, dock lite oklart av vad. Kanske av samma orsak som får före detta fotbollsspelare att använda så många klichéer som möjligt – för att låta som om de behärskar fotbollsspråket. Istället för att uppdatera ordförråd och träna språkkänsla. 

Det är kommentatorns jobb att levandegöra matchen, plus att samordna, sammanfatta, och ställa relevanta frågor. Det är inte Åke Ungers starka sida. Tvånget att framstå som initierad kanske kommer sig av att Hannas detaljanalyser ofta är ytliga och allmängiltiga. Min erfarenhet säger dock att det snarare är Åkes självbild som ställer till det. I gårdagens landskamp misslyckades han rätt kapitalt. Ett exempel. Det tar honom ett par repriser och tiotalet sekunder att identifiera vilken fransman som gör 2-1. Vi som ser det vet då redan, sedan en kvart tillbaka, att Kroatien leder 1-0. Det vet inte Åke. Så han drar till med att ”och samtidigt tar Kroatien ledningen” (överhuvudtaget präglades uppdateringarna från den viktiga, andra gruppmatchen av djup förvirring).  

Jag har aldrig förstått varför TV-kommentatorer ljuger eller hittar på osanna förklaringar för att försöka dölja sina misstag. Detta är dock inte Åke ensam om – det är närmast en tradition bland kommentatorer på TV4 sedan flera decennier. Låtsas som om du är ofelbar, bryt inte fiktionen. Det är väl också därför de kommentatorer som är självständiga och i första hand tänker på tittarnas bästa aldrig blir långlivade hos TV4 Sport och alla dess små ”bikanaler”. 

Behovet av att manifestera sitt fotbollskunnande resulterar i absurda begrepp som bland annat ”skadefrånvaro”, ”skadekänning” och ”kring straffområdesgränsen”.  Det förstnämnda är för övrigt något även alla på Dplay använder så ofta de kan. Troligtvis av exakt samma skäl. 

Vad är det för fel på ”skada”? Är man skadad är man naturligtvis frånvarande. Är man skadad känner man naturligtvis att man är det. Det är absolut synonymt med begreppet skada. Ifall du spelar, ifall du inget känner,  kan vi utgå ifrån att du inte är skadad. 

Straffområdet markeras av en linje. Mycket av fotbollen handlar om ifall det som eventuellt händer sker på ena eller andra sidan av den gränsen. Alltså är antingen ”kring” eller ”gräns” ett fullständigt meningslöst och överflödigt ord. Men för Åke, och hans chefer, är det uppenbarligen viktigt att framstå som expert och använda så många påhittade fotbollstermer, som möjligt. 

För oss andra är det fikonspråk. Det är bara löjligt att vuxna människor ägnar sig åt sådant. Det bidrar till svårigheterna att ta Åke Ungers röst, TV 4 Sport och Dplay på riktigt allvar. Jag tycker det är sorgligt att de ansvariga inte förstår vikten av att undvika framstå som rädda, osäkra och okunniga offer.