Jag begriper mig inte på Franz Brorsson

MFF spelade långa stunder ut Medieälsklingarna, de favorittippade Hammarby. MFF dominerade med läcker fotboll, snygg mål men mötte också en stor dansk målvakt. Erik Larssons härliga soloraid skulle resulterat så hade matchen varit perfekt. 

Istället blir du Franz Brorsson uppsnurrad två gånger – i samma ganska ofarliga hammarbyanfall. Först går du upp i ryggen, och försöker chansbryta. Sedan släpper du din motståndare istället för att sparka ned denne så länge denne är felvänd och det bara kan ge gult. Sedan blir du enkelt avdribblad i eget straffområde och lyckas inte täcka ett inspel från obefintlig vinkel. 

Det är många misstag, i ett och samma anfall. 

Tvärtemot vad ni nu tror så gillar jag Franz Brorsson. Han har MFF-hjärta, är oförskämt lojal och gör sitt yttersta trots de taskiga förutsättningarna men han är och förblir både tekniskt och vad gäller spelförståelse en sann TFF-are. Liksom fadern, ”Vångavallens finest”. Franz tröja är en nyans alltför blå för rollen dom startande mittback i mitt MFF. 

Så rubriken borde istället vara: Jag begriper mig inte på Jon Dahl Tomasson – ”varför gör du på dette viset”? Lasse Nielsen är bättre på alla sätt. Eventuellt också den så besvikne Rasmus Bengtsson. Oscar Lewicki är den allra bästa mittbacken i MFF säsongen 2020, innan nu Anel tagit nästa steg. 

En kortsiktig förklaring hade kunnat vara att Jon ville rehabilitera Franz. Brorsson orutin och taktiska oförstånd var kanske den huvudsakliga orsaken (nåja – en av) till att MFF tappade mot Djurgården sista 10 för en månad sedan. Men istället för lärdom blev det upprepning. 

Det finns en plan, hoppas jag. Det kan inte enbart var mobbing eller att forwarden JDT inte förstår att värdera en mittback rätt. Det finns säkert en förklaring – jag förstår den bara inte.